Tillit på tillbakagång

Ledare Artikeln publicerades

Tilliten människor emellan minskar stadigt i dagens Sverige. Demoskop släppte för ett tag sedan en undersökning som avslöjar att åtskilliga bilister inte känner sig trygga för sin personliga säkerhet på och intill vägarna.

Foto: Johan Nilsson / TT

Undersökningen bjuder på en dyster läsning. Omkring hälften av alla tillfrågade stannar inte på rastplatser efter mörkrets inbrott. För de kvinnliga bilisternas vidkommande är det en ännu mer flagrant andel, sjuttio procent, som inte känner sig hågade att besöka en rastplats om kvällen. En lika stor andel kvinnor uppger att de inte vågar assistera någon som fått problem med sin bil. Tjugo procent av de tillfrågade kvinnorna undviker till och med att använda sig av bensinmackarnas toaletter.

Motormännens riksförbund, som beställt Demoskops undersökning, påpekar helt riktigt att otryggheten utgör en viktig trafiksäkerhetsfråga och föreslår åtgärder för att förbättra situationen, bland annat fräscha, rena och mer upplysta rastplatser och ett större inslag av patrullerande poliser på vägarna.

Bilisternas otrygghet visar dock även hän mot ett alltmer omfattande och allvarligt samhällsproblem – den tilltagande bristen på tillit mellan människor. Ett antal förhållanden i samtiden pekar i samma negativa riktning. För att ge ytterligare ett trafikrelaterat exempel har en del bensinmackar infört förskottsbetalning för tankning, vilket är fullt rimligt i ljuset av uppskattningsvis femtiotusen smitningar runtom i landet varje år. Smitningarna är ofta också förknippade med hot mot mackarnas personal.

På ett mer övergripande plan är förstås säkerhetsföretagens ökade närvaro i vardagen – till exempel på tidigare fredade platser som biblioteket i Åseda – och den växande kören av röster som kräver fler poliser talande. När samhället inte i lika hög grad som förut fungerar organiskt, av sig självt, blir mekanisk reglering den naturliga följden.

Tilliten mellan människor är grundläggande inte bara för en välfungerande samhällsgemenskap utan även för en meningsfull samvaro överlag. Sociala nätverk, ett genom tiderna vanligt sätt att organisera den mänskliga samlevnaden på, bygger inte för inte på just tillit mellan de som ingår i dem.

I samma takt som tilliten urholkas utbreder sig osäkerheten, rädslan och misstänksamheten. Där bortom skymtar ett övervakningssamhälle med auktoritära förtecken. Hur pass illa det kan gå när förtroendet för medmänniskorna drastiskt minskar i styrka går att se på andra kontinenter: ”gated communities” med murar, taggtråd, elstängsel och vaktkurer, bil-, buss- eller tågtransporter överallt, inga värdesaker på sin person om man promenerar någonstans förutsatt att det ens är möjligt att bege sig ut till fots.

Om vi inte aktar oss är det inte otänkbart att vi också hamnar i ett sådant läge, eller tillräckligt nära för att det skall handla om en gradskillnad. Den som tycker att detta låter extremt bör begrunda den rånvåg mot barn som just nu skakar Stockholmsförorten Hägersten. Där är polisens råd just att man skall lämna sina värdesaker hemma när man rör sig ute på stadens gator.