Tondöv Internetreglering

Ledare ,

EU tog ytterligare ett sjumilasteg på vägen mot att slå sönder Internet när ministerrådet igår beslutade att gå vidare med det så kallade copyrightdirektivet, som påbjuder länkskatt och uppladdningsfilter. Om dessa bestämmelser slås fast i en kommande, slutgiltig omröstning i EU-parlamentet blir nätet föremål för en drastisk och drakonisk reglering.

Foto: Francisco Seco

Det finns flera stora problem med EU:s nya upphovsrättslagstiftning, som dels avgiftsbelägger delningar av länkar till tidningsartiklar (artikel 11), dels kräver förhandsgranskning av uppladdningar på sajter där olika användare kan lägga ut innehåll, eftersom sajterna hålls ansvariga om användarna laddar upp upphovsrättsskyddat material (artikel 13). Här blir kostsamma och otympliga filter nödvändiga. Alla kommersiella aktörer måste följa copyrightdirektivet – från multinationella företag som Youtube, Facebook och Instagram till enskilda bloggare. Även om artikel 13 gör vissa undantag, spelar dessa i praktiken bara roll på marginalen.

Det är lätt att se att de båda artiklarna kommer att förändra Internet i grunden. EU står nu på randen till ett vidsträckt censursystem i upphovsrättens namn, som får en direkt och abrupt inverkan på vardagslivet. Möjligheterna att uttrycka sig på nätet inskränks dramatiskt, samtidigt som nyhetsmediers möjligheter att nå ut försämras och den europeiska Internetsektorn riskerar att hamna på efterkälken.

Allvarligt är också att EU:s legitimitet urholkas starkt i en situation där den redan ifrågasätts på många håll i Europa. Populistiska och nationalistiska krafter har allt att vinna på att breda grupper av EU-medborgare alieneras och föses in i den eurofientliga fållan. För många av de som vuxit upp med ett fritt Internet utan uppladdningsfilter och länkskatt kommer sådana klåfingriga ingripanden i vardagen att vara oacceptabla och outhärdliga. I värsta fall stöter EU bort en hel generation av unga som annars inte har några större problem med unionen.

I ett läge där Frankrike kallar hem sin ambassadör till Italien på grund av politiska spänningar, där en allt djupare spricka öppnar sig mellan olika medlemsländer ifråga om hållningen till migration och där Storbritannien står i färd att lämna EU, är artikel 11 och artikel 13 inte endast ovälkomna och vådliga, utan tecken på en oroväckande tondövhet.

EU-parlamentets ledamöter har tenderat att avfärda den omfattande folkliga kampanjen mot copyrightdirektivet som ett påverkansförsök från ”nätjättarnas” sida, varför man enkelt kunnat slå ifrån sig kritiken. Denna attityd är gravt problematisk och sätter fingret på två saker. För det första EU:s demokratiska underskott och klyftan mellan dess etablissemang och medborgare. För det andra EU-ledningens fundamentala oförmåga att förstå den betydelse ett fritt och välfungerande Internet har för människor i gemen.

I copyrightdirektivet flyter dessa två brister samman på ett sällsynt olyckligt och förödande sätt. Om direktivets bestämmelser förverkligas, kommer båda att bli ytterst påtagliga för såväl EU:s makthavare som unionens medborgare, med ödesdigra konsekvenser till följd.