Totalt kommunalt godtycke

Ledare

Tvenne själar bor i den rödgröna regeringens bröst. Den ena vill signalera hårda tag och strikt invandringspolitik, den andra vill att allt ska bli som förr. Resultatet är förvirring på riksplanet och stora utmaningar för de kommuner som ska genomföra regeringens vilja.

I fredags rapporterade Barometern om det udda läget i Nybro, där kommunen har fått statsstöd för att låta ensamkommande som har blivit myndiga (antingen genom att ha fyllt 18 eller genom att ha blivit åldersuppskrivna) bo kvar. När nu somliga av dessa får avslag på sina asylansökningar, står kommunen plötsligt med ett bidrag utan målgrupp. Eftersom det riktade bidraget från staten dessutom saknar redovisningskrav (det specificerades aldrig vad det skulle användas till eller vilka kostnader det skulle täcka) blir den salomoniska lösningen att låta bidraget ”slukas av systemet”, kommunens ekonomi.

Slösar kommunen på detta sätt bort statens riktade bidrag? Det skulle man kanske kunna hävda, men å andra sidan var kostnaderna för att låta målgruppen bo kvar större än bidraget till att börja med. Dessutom var bidraget både i strid med regeringens uttalade linje att 18-åriga ensamkommande asylsökande ska behandlas som vuxna, det vill säga tas om hand av Migrationsverket, och möjligen i strid med lagen också.

Förhållandena för ensamkommande asylsökande regleras av Lagen om mottagande av asylsökande (LMA), som utesluter att kommunerna ger stöd till samma personer enligt socialtjänstlagen (SoL). För att kommunen ska kunna ge stöd enligt SoL krävs att behovet inte kan tillgodoses av annan huvudman. I detta fall är det solklart att det finns en sådan annan huvudman, nämligen staten genom Migrationsverket.

Foto:

Genom att ge bidrag till kommunerna för att utföra en uppgift som de egentligen varken har skyldighet eller rätt att utföra, öppnade regeringen för det totala godtycket. Sveriges kommuner och landsting har i ett rättsligt utlåtande kommit fram till att kommunen visserligen får lämna bistånd till vuxna ensamkommande asylsökande, men att det är frivilligt och måste utgå från politiska ställningstaganden i varje enskild kommun snarare än från tjänstemäns bedömningar. Samtidigt måste de iaktta saklighet och opartiskhet...

Som om inte detta vore nog rörigt kom migrationsuppgörelsen mellan regeringspartierna, en uppgörelse vars exakta innebörd tycks vara oklar även för upphovsmännen. Skall det ske avvisningar av personer som har fått avslag från och med nu och fram till dess en eventuell lagändring träder i kraft? Eller ska hela systemet pausas, avvisningarna läggas på is och personerna bo kvar i kommunerna? I så fall är de ekonomiska förutsättningarna ändrade igen.

Vad som tycktes vara en oväntad bonus i systemet blir återigen en otillräcklig ersättning för ett uppdrag kommunerna inte har någon skyldighet att utföra. Detta är ett ovärdigt dribblande - med lagen, med kommunernas planeringsförutsättningar och med människors liv.