fredag 10 februari 2012
fredag 10 februari 2012
Ledare 2009-10-29 | Uppdaterad 2009-10-28
I biografin om socialdemokratins barndom ”När vi började” konstaterar den tongivande Gustav Möller att kongressernas ordalag blir allt mjukare efter varje ny behandling. Då stod strider om huruvida socialdemokraterna skulle acceptera tanken på allmän rösträtt och huruvida ”dolken” skulle accepteras som vapen i den sociala frigörelsekampen. Vi vet vilken väg socialdemokraterna valde; den reformvänliga.
När Mona Sahlin lämnar podiet efter sitt inledningsanförande under socialdemokraternas 36 partikongress gör sig Möllers betraktelse påmind. Det enda beständiga i politiken är att den förändras. Så benämner hon också systematiskt åhörarna under Stockholmsmässans tak partivänner. Borttvättat är det traditionella och starka signalordet: kamrater. Så sjunger hon också entreprenörskapets och företagandets lov. Otänkbart på Möllers tid.
Något säger väl detta om den politiska utvecklingen inom socialdemokraterna. Vinstuttag av friskolor och privata vårdföretag har dagens socialdemokratiska ordförande inga synpunkter på. Inte så länge vinsterna är små i vart fall. Det som igår var socialism är i dag Sahlinism.
Temat för kongressen är jobben. Och aldrig med ska hennes parti förlora initiativet i jobbfrågan, säger hon. Alla är med, utom företrädaren Göran Persson som dock väntas dyka upp senare under de fyra kongressdagarna. Även det är väl en signal att försöka uttolka.
Det blir idéernas kamp under valåret 2010, enligt Sahlin som ägnade en stor del av talet till att beskriva arbetets betydelse. Det är i mötet med andra människor som människan blir människa, förklarade hon. Men den särart hon tillskriver socialdemokraternas syn på arbete existerar inte. Att arbetet är en förutsättning för välfärd, att arbetet betyder mycket för den enskilde är insikter samtliga partier utgår ifrån. Det är inte målet, utan i medlen skiljelinjerna i politiken går. Här förordar socialdemokraterna alltjämt en starkare bidragslinje. A-kassan och de sociala försäkringarna ska återställas, är löftet. Notabelt var också beskedet om en starkare facklig-politisk samverkan. Det följer mönstret inför nästa års avtalsrörelse där leden sluts i LO-leden. Enhet ska ge styrka i arbetarrörelsen.
Men företagarperspektivet kommer av sig i samma stund förslagen läggs fram. En rätt till heltid för arbetstagaren är en krigsförklaring mot företagen. Så hade heller inte den tidigare s-regeringen nerver att införa denna rätt. Vetskapen om hur det skulle slå i ett tjänstesamhälle förskräcker. I en mening har Sahlin rätt i att man inte kan dela på jobben, genom att korta arbetstiderna. Men att slå ihop deltider till heltider skulle definitivt påverka antalet arbetstillfällen på arbetsmarknaden. Det var nog ingen slump att Sahlin under sitt tal förklarade att lönebidragstagarna måste bli fler.
Som brukligt med tal är det inte alltid vad som sägs som är det mest intressanta; utan vad som inte sägs. I regeringsfrågan lämnades inga besked, utom i en passage där hon markerade att en rödgrön regering inte ämnar söka stöd hos Sverigedemokraterna. De beslut som fattas under kommande dagar betyder dock inte mer än att de kommer fungera som ett förhandlingsunderlag med vänsterpartiet och miljöpartiet. Först under våren vet vi hur en rödgrön politik kommer att se ut.
Därmed har de rödgröna inte lyckats kopiera alliansen, som med start två år före valet 2006 ständigt levererade konkreta besked. Det närmsta ett plagiat Sahlin kom under kongressens första dag var Maia Hirasawa som framförde en cover på The Arks ”The Worrying Kind”.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (47 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
