Trist IT-följetong

Ledare Artikeln publicerades

Att myndighetssverige har problem med IT-säkerheten är sedan tidigare väl känt och dokumenterat. Transportstyrelsens IT-skandal och 1177 Vårdguidens offentliggjorda telefonsamtal är bara två exempel på detta. Dagens Nyheter rapporterar nu att en riksdagsledamot nyttjat en mobilapp som dygnet runt kartlagt hans rumsliga rörelser och fört informationen vidare. När tidningen tog del av uppgifterna kunde den enkelt identifiera honom och se vilka platser han varit på.

Foto: HENRIK MONTGOMERY

Många appar registrerar mobilanvändarnas rörelser, vilka meddelas till företag som samlar informationen i databaser för försäljning. Dessa databaser uppges vara anonyma, men givet att de innehåller data om rörelsemönster går det som DN framhåller att ta reda på vem det är som spårats.

En av det digitala tidevarvets avigsidor är onekligen de hot mot den personliga integriteten som utvecklingen för med sig. Om storebror eller andra människor ständigt vet vad man gör och var man befinner sig ökar graden av övervakning och kontroll i samhället, som går i riktning mot ett panoptikon där allt och alla är blottlagda. Den information enskilda själva och självmant lämnar ifrån sig, antingen för att de inte känner till eller för att de inte bryr sig om riskerna, utgör ett av de största problemen i sammanhanget.

Än värre är det så klart när en ledamot av Sveriges riksdag kontinuerligt spåras och hamnar i en databas som kan säljas till vem som helst, inklusive främmande makter. Den riksdagsledamot det handlar om, sverigedemokraten Bo Broman, är verksam inte minst i justitieutskottet, som hanterar ärenden med bäring på till exempel domstolar, polisen och Säpo.

Broman anför till sitt försvar att han inte visste om att hans platsdata salufördes på Internet. Här infinner sig naturligt frågan varför inte riksdagen har en policy på området. För att citera Broman: ”Just det här med spårning, det kanske vi måste bli duktigare på att informera riksdagsledamöter om. Att stänga av appar och annat. […] Säkerhetsavdelningen kanske borde vara bättre på att informera. Men det är ett personligt ansvar också”.

Om vi tar Broman på orden ger han en nedslående inblick i säkerhetsläget hos vårt förnämsta demokratiska organ. Samtidigt ligger det han säger helt i linje med förut uppdagade IT-säkerhetsbrister inom svensk politik och förvaltning.

Farorna med att riksdagsledamöters vistelseplatser kan spåras, om det vill sig illa i realtid, är betydande. Det rör sig om både den personliga och den nationella säkerheten. Exempelvis spär tillgängliggörandet av information om var folkvalda brukar uppehålla sig på deras utsatthet.

Broman anger att han tagit bort en del riskabla appar från sin mobiltelefon, vilket förstås är bra. Men det personliga ansvaret räcker bara så långt. Den digitala kontrollkulturen är sannolikt här för att stanna, och att försäljningen av platsdata skulle upphöra eller förbjudas är nog att hoppas på alldeles för mycket. I ljuset av detta framstår det endast som ännu mer angeläget att våra offentliga institutioner gör allt i sin makt för att slå vakt om såväl sin egen som medborgarnas integritet.