måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Ledare 2010-03-13 | Uppdaterad 2010-03-12
Sveriges riksdag har som ett av många parlament i Europa erkänt att det begicks ett folkmord på armenier 1915. Frankrike har stiftat en lag som gör det olagligt att förneka detsamma, medan Turkiet har en motsvarande lag där det istället är förbjudet att föra folkmordet på tal. Så ser positionerna ut på den utrikespolitiska scenen.
Reaktionerna från Turkiet var starka efter riksdagsbeslutet, som drevs igenom mot regeringens vilja. Ambassadören kallas hem och statsbesök ställs in, vilket kan tyckas märkligt med tanke på det svenska engagemanget för ett framtida turkiskt EU-medlemskap.
Det svenska beslutet innebär inte dagens Turkiet lastas för den förturkiska nationens fördrivning och mord av en kristen minoritet för snart hundra år sedan. Det är däremot en signal om att riksdagen inte accepterar den turkiska statens historierevisionism – som står i strid med vedertagen forskning på området. Det uppskattas att cirka 1 500 000 armenier, 250 000–500 000 assyrier/syrianer/kaldéer och ca 350 000 pontiska greker dödades eller försvann.
Samtidigt var det inget självklart beslut. Det var de rödgröna som tillsammans med fyra andra ledamöter som avgjorde frågan. Utrikesminister Carl Bildt (m) anförde att det är historiker och inte politiker som ska fatta den här typen av beslut. Men det finns gränser för den politiska pragmatismen. Det går inte att med trovärdighet tala om mänskliga rättigheter och förtryck av minoriteter om politiker viker sig inför en formalisering av självklara uppfattningar. Den svenska regeringens försiktighet har inte varit särskilt klädsam.
Det går inte att förstå dagens Turkiet utan den kemalism som formades under det moderna Turkiets grundare Kemal Atatürk. Militärens ställning är stark, och ansvarig för att skydda den turkiska konstitutionen. Åsikter som inte är förenliga med grundlagarna, det vill säga åsikter i strid mot landets enhet och sekularism, kan leda till åtal. Det innebär att den politiska sfären står under kontroll av det nationella säkerhetsrådet, som utgör en dold makthavare med stort inflytande. En ordning som inte är förenlig med en modern demokrati, men likväl en förklaring till de oproportionerliga protesterna. Turkiets politiker måste ständigt blicka över axeln och akta sig för att framstå som förrädare av de kemalistiska principerna.
Turkiet har en plats i Europa, men den turkiska staten kan inte skjuta historien framför sig hur länge som helst.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
