Ledare 2010-09-02 | Uppdaterad 2010-09-01
När är det rimligt att staten får tvångsinlösa privat egendom och mark? Vid byggen av vägar? Svar ja. För att garantera vattenförsörjning eller el? Svaret är också ett ja. För att bygga rekreationsplatser för trafikanter? Svaret borde inte vara ett ja.
Mellan Sjöatorpsrondellen i Alvesta kommun och Moasjön något söderut vill Trafikverket bygga en större rastplats som Smålandsposten berättade om i går. Trafikstrategiskt ligger platsen väl till, vid rondellen där allfarvägarna från Göteborg via Borås och Värnamo samt Halmstad och Kalmar möts. Men ordet rastplats är illa valt för att beskriva myndighetens planer för udden i sjön. Nutidens stressade resenärer ska få möjligheten att vandra ner till grillplatsen nere vid sjön. I västerläge planeras en brygga med utsikt över solnedgången. Trötta bilister kan också ta ett uppiggande bad vid en av bryggorna. Det liknar mer en modern rekreationsanläggning än en traditionell rastplats där termosarna och smörgåspaketet plockas fram och där möjligen andra bestyr utförs.
Det är bara ett problem, eller rättare sagt borde vara: Staten äger nämligen inte marken. Det gör privata markägare. Det är emellertid inget hinder för en statlig myndighet. Reglerna för tvångsinlösen i Sverige är generösa, de tydliga orden i regeringsformen om äganderättens skydd till trots. Att tvångsinlösen kan ske som en sista åtgärd när det gäller infrastruktur, i vissa fall för att underlätta näringslivets expansion eller om andra möjligheter som frivilliga avtal inte fungerar för att skydda naturintressen är självklart. Grundlagen talar också om att expropriation får ske för att skydda "angelägna allmänna intressen".
Men vad är då i juridikens mening ett "angeläget allmänt intresse? Ja, när Lagrådet granskade ett större ärende om tvångsinlösen - stängningen av Barsebäck - konstaterade det att tolkningen är politisk. Vad som är ett angeläget allmänt intresse är en politisk bedömning. Och i förarbetena till lagen nämns också vid sidan av till exempel försvarsändamål också "rekreation". Europarätten skärper visserligen skyddet för äganderätten något, skydd mot tvångsinlösen är extra starkt om det gäller någons hem. Nu bor ingen på området varför Trafikverket tämligen lätt kan gå vidare med att planera bygget för grillplatser och badbryggor.
Detta är ett ärende som berör långt fler än de aktuella markägarna i Hjortsberga församling. Vi behöver inte gå långt tillbaka för att se fler i Kronoberg. Det handlar om konflikter mellan markägare och privata gruvbolag. Mellan jordbrukare vars näringsverksamhet trängs tillbaka när vattenskyddsområden bildas, utan att fullt ut ersättas, och kommuner. Utgångspunkten tycks fortfarande vara att det ytterst är staten och det offentliga som disponerar över medborgarnas marker.
Vi blir allt som oftast påminda om vilket rikt land staten Sverige är. Kan det måhända finnas en delförklaring i att man många gånger inte betalar för egendom och rättigheter man tilltvingar sig? Ersättningen som utgår för tilltvingad egendom eller rättighet är oftast rent symbolisk, om alls någon.
I det marknadsekonomiska fastighetssverige råder sedan länge prisrally på fastigheter och bostäder. Men när "det allmänna "griper in och tar för sig gäller tydligen istället helt andra principer än de marknadsekonomiska.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA