Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Ledare 2010-12-16 | Uppdaterad 2010-12-15
Socialdemokraternas problem beskrivs ofta i termer av storstadsväljare som sviker, om förvärvsarbetande och fackligt anslutna som röstar på andra partier. Sällan eller aldrig nämns förtroendet inom Myndighetssverige för det tidigare statsbärande partiet.
Uppgifter som ålagts Försvarsmakten, som det militära deltagandet i Afghanistan eller som ledarnation i EU:s snabbinsatsstyrka bottnar i beslut fattade av den tidigare socialdemokratiska regeringen, som också såg till att skapa en bred politisk uppslutning i försvars- och säkerhetsfrågor. Med ett starkt mandat har Försvarsmakten därför kunna planera på längre sikt än en mandatperiod. Det ska heller inte underskattas att det varit med brett stöd hemifrån svenska soldater agerat utomlands.
Med det rödgröna samarbetet blåstes samförståndsandan bort. Vänsterpartiets extrema utrikespolitiska hållning fick ett så starkt genomslag att Socialdemokraternas egen kompass började snurra. Beslutsfattare inom berörda myndigheter har knappast lämnats oberörda av otydliga besked och ständiga omprövningar. I verksamheter beroende av stabilitet har Socialdemokraterna framstått som en vindflöjel. Inte minst har detta gällt svensk underrättelsetjänst i allmänhet och möjligheterna till signalspaning i synnerhet.
När justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (S) lät meddela att Socialdemokraternas partiledning tänkt om (igen) och ämnar lägga ned vapnen i striden om den så kallade FRA-lagen var det ett första steg mot ett återvunnet förtroende. Samma dag blev han emellertid offentligt desavouerad av sin egen riksdagsgrupp. En förändring kan dock noteras. Motståndet mot FRA kan vara på väg att ge vika inom Socialdemokraterna. Det står klart för allt fler att den folkliga opinionen inte är densamma som den rigida och högljudda integritetsrörelse som gömmer sig bakom tangentborden i hemmets lugna vrå – långt borta från det öppna samhällets reella hot och utmaningar.
I villervallan som uppstått kan det noteras att s-riksdagsgruppen stödjer regeringen på en viktig punkt: att ge den svenska säkerhetspolisen möjligheter att inrikta signalspaning. En möjlighet som för två år sedan fråntogs Säpo - och flera andra myndigheter - när regeringen efter en uppslitande debatt slöt en kompromiss med ett antal borgerliga ledamöter som hotade att rösta med oppositionen i riksdagen. Så blev den svenska säkerhetspolisen den enda av sitt slag i västvärlden utan signalspaningsmöjligheter.
Säpo måste ges goda villkor att fullgöra sin uppgift, det vill säga skydda rikets säkerhet. Signalspaning är långt ifrån det enda verktyget i lådan. Men det är, för att citera Säpochefen Anders Danielsson mycket viktigt, helt avgörande för att kunna fastställa, avslöja och avföra hot. Att Sverige är sårbart behöver man knappast påminna om efter attentatsförsöket i Stockholm.
Det betyder inte att Säpo bör få oreserverad tillgång till data. En av knäckfrågorna rör till exempel förundersökningar, där Säpo anser sig ha behov av signalspaning men där FRA pekar på risken att uppgifterna sprids till en bredare krets av personer – som den misstänkte eller dennes försvarare. För att lösa denna och andra svåra avvägningar krävs att Socialdemokraterna och regeringen möts i konstruktiv anda för att hitta en långsiktigt hållbar lösning. Men det kan bara ske om man ser integritet och säkerhet som varandras förutsättningar, inte motsättningar.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA