Underskatta inte arkitekturen

Ledare Artikeln publicerades
Det planerade kvarteret Sigfridhäll har stött på patrull.
Foto:Spridd arkitektkontor
Det planerade kvarteret Sigfridhäll har stött på patrull.

Det planerade kvarteret Sigfridhäll rör upp känslor bland skolade arkitekter.

"Förnyelsen måste göras med självförtroende och höga ambitioner, men på ett sätt som "samtalar" med det gamla." Citatet är hämtat ur tidigare stadsarkitekten Erland Ullstads "Förslag till fördjupad översiktsplan för riksintresset rutnätsstaden med Östrabo och Biskopsgärdet" som antogs av kommunfullmäktige 1992. I samma skrift slår han fast att "det är gaturummet som tagit mest stryk de senaste decennierna då [...] ny bebyggelse dragits tillbaka från kvartersgränser".

När IST nu ansökt om att få bygga två hus som stilmässigt refererar till 1890-talets arkitektur och som dessutom är utpräglad stadsarkitektur är det dock annat ljud i skällan. I veckan intervjuade Smålandsposten en rad framstående personer som samlat sig till ett öppet brev där de kritiserar det planerade bygget. Ullstad tycker att det är "löjligt" att göra en sekelskiftespastisch i en stad som är framåt och expansiv. Men Ullstad kommer också med saklig kritik. Han menar att projektet är överexpanderat och tränger bort domkyrkan.

Ett annat sätt att se på det är att de planerade byggnaderna fångar in domkyrkan och förstärker fonden åt stadskärnan. Växjö är en typisk rutnätsstad som expanderade åt öster fram till 1912 då man släppte på formen. Det är inte alls löjligt att placera Iögonfallande stadsarkitektur vid rutnätsplanens yttre gräns. Det har gjorts tidigare, i Länsstyrelsens skrift "Fördjupad beskrivning av ett riksintresse för kulturmiljön" från 2008 anses "fondbyggnader som markerar rutnätets avslutning vid olika tidpunkter" vara en del av Växjös uttryck som gör att staden ska ses som riksintresse.

Biskopsgärdet ger platsen en unik karaktär som ska vårdas. Det unika värdet är det speciella möte mellan stad och jordbruk som bevarats tack vare biskopsgårdens ägor. Det planerade projektet kommer på ett sätt som är ovanligt för moderna nybyggnationer förstärka denna effekt och värde.

Kritik riktas också mot valet av plats. Det är märkligt då husens historiserande stil bildar en välavvägd brygga mellan rutnätsstaden och villastaden på Öster. Husen i de östra delarna av stadskärnan är från slutet av 1800-talet och Östers villastad präglas av arkitektur från 1900-talets början. Stilmässigt är det svårt att tänka sig en bättre plats.

Kritik har också kommit från arkitektursveriges toppskikt. Petra Gipp, arkitekt och ledamot i Kasper Salinprisets jury (Sveriges förnämsta arkitekturpris), är skeptisk. "Jag tycker det är ett märkligt projekt, jag förstår det inte. För mig blir det likt en kuliss, vilket är mycket problematiskt" (Arkitekten 2016-05-23).

Arkitektur är tankar och idéer som blir till sten. Kvarteret Sigfridhäll uttrycker en vilja till att skapa sammanhang och att bygga ihop staden. Den refererande stilen är ett sätt att söka kulturell och historisk gemenskap. Det är en ambition som varit bristvara i svensk arkitektur sedan 1931 och som människor uppenbarligen saknar. Det skulle vara mycket spännande att se hur en arkitektur som bejakar de behoven skulle kunna utvecklas när den kombineras med modern byggteknik. Men då krävs en mindre avfärdande inställning från tongivande röster.