Ledare 2009-11-02 | Uppdaterad 2009-11-01
Till intet förpliktigande kompromisser. Så kan den socialdemokratiska kongressen, Mona Sahlins första som partiledare, sammanfattas. Den vänstersväng som förutspåddes uteblev. Istället har en växel lagts i för att komma ikapp alliansen, eller ”verkligheten” som Sahlin själv benämner det som.
Anpassningen till regeringens ekonomiska politik tog sig bland annat uttryck i ombudens stöd att acceptera lejonparten av de skattesänkningar regeringen genomfört. Det innebär att socialdemokraterna, precis som riksdagsgruppen, ställer sig bakom 65 av de 80 miljarder kronor löntagarna fått tillbaka under mandatperioden. Vinstuttag av friskolor och vårdföretag som finansieras av skattemedel accepteras också. Men motvilja mot privata aktörer inom välfärden gör sig påmind i högre krav och kontroller. Politiker ska också ges rätt att stoppa företag som vill etablera sig i vissa områden. Med det säger man att politikerna är bättre på att välja vård åt medborgarna, än vad medborgarna är själva.
Ombuden gick också på linjen att höja a-kasseersättningen och att minska skatteskillnaden mellan pensionärer och löntagare, med tryck på partiledningen att påskynda dessa processer. I utbildningspolitiken backades partiledningen upp i frågan om nationella prov i de lägre årskurserna. Precis som regeringen anser man också att förskoleklassen bör bli en del av en ny 10-årig grundskola.
Socialdemokraterna försökte under kongressen också sätta bilden av att de är företagarnas parti. Retoriskt har det förvisso skett en förändring, men i allt väsentligt är det ett arbetstagarperspektiv som präglar synen på företagen. Så läggs förslag om kompetenslyft för anställda och enklare regelverk som komponenter i en företagarvänlig politik. Samtidigt föreslås en ny förmögenhetsbeskattning och en lag om rätt till heltid för deltidsanställda. Företagarprofilen är än så länge vag i konturerna.
En annan reform kongressen fattade beslut om var ökad kvotering i föräldraförsäkringen. En del ska få användas av mamman, en del av pappan och en del förfogas fritt. Med det är signalen om minskad valfrihet för föräldrarna tydlig. Det kan jämföras med regeringens bonus för de föräldrar som fördelar tiden med barnen mer jämställt.
Även om skillnaderna mellan socialdemokraterna och alliansen finns har gapet mellan dem minskat något efter s-kongressen. Men det betyder inte mer än att Mona Sahlin har garderat sig för att inte dra för långt åt vänster när förhandlingarna med vänsterpartiet och miljöpartiet på allvar tar vid. Under våren 2010 uppstår nya skiljelinjer när alternativen i svensk politik i mer konkret mening tar form.
Det måste nog till en cirkulationsplats på det politiska mittfältet så att inte de båda blocken kolliderar mitt korsningen. Alla vet ju att det inte finns någon avkörningsfil åt vänster i en rondell varför tyvärr det vänsterorienterade rödgröna regeringsalternativet som gett sig in i mitten måste ta sig åt höger för att slippa cirkulera i innersvängen för all framtid. Och där är alla filer fulla med vänstersvängande allianspartier så det blir trångt om saligheten.
Solidariteten måste få råda i vårt samhälle! I moderaternas värld ska fattig bli fattigare o rika bli rikare. Högerns drömsamhälle består av en skattebefriad överklass och en underklass utrustad med F-skattsedel som utför hushållsnära tjänster som är avdragsgilla. Bra att sossarna tar en vänstersväng och hittar tillbaka till en politik som bygger på solidaritet , rättvisa och jämställdhet!



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA