Ledare 2009-12-08 | Uppdaterad 2009-12-07
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har ett prekärt ärende att hantera. Populistiska Danske folkparti har fått igenom att den danska regeringen ska föra samtal med den svenska om att återbörda historiska föremål från svenska museer.
Det rör sig om såväl krigsbyten som rena förvärv.? Nationalister och vänsterkulturradikaler förenar sig i en ohelig allians.
Under de senaste åren har begreppet världsarv blivit allt mer ifrågasatt av dessa grupperingar. Istället för att se kulturarvet som gemensamt ska skatter återbördas till stater eller etniska grupper som anses stå bakom verken. Vanligen är bovarna västerländska stater som tidigare kolonialmakter och offren minoritetsfolk, men som exemplet Danmark visar får synsättet också implikationer för förhållandet mellan västerländska stater.?Att det finns ett ansvar för stulna föremål är självklart och något att påpeka eftersom det finns en omfattande handel med stulna kulturarvsföremål. Men rent juridiskt är vanligen föremål som krigsbyten inte att betrakta som stöld - och vore det så skulle brotten vid det här laget vara preskriberade. Förr var krigsbyten helt förenliga med juridiken. Saken är ju också den att många föremål inte kan nationsbestämmas. Stater har förändrats geografiskt och etniskt. Kulturer har tagit intryck av andra kulturer och förändrats.?
Men huvudargumentet är ett annat. Säkert finns det anledning att i enskilda fall lämna tillbaka föremål. Om detta blir huvudregeln urholkas dock världsarvsbegreppet. Vänsterradikaler och nationalister går faktiskt hand i hand när de har en så etnocentrisk för att inte säga nationalistisk syn på kulturarvet. Världskulturen blir inte rikare utan fattigare om museer världen över töms på kulturskatter som skickas till andra museer.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA