Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
fredag 24 maj 2013
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
fredag 24 maj 2013
Ledare 2007-12-17 | Uppdaterad 2007-12-17
Sällan har ett avtal som beskrivs som så urvattnat fått ett sådant bejublat mottagande. Klimatmötet på Bali slutade med ett dokument relativt fritt från förpliktelser, men med många undertecknare. Men det viktiga är att USA som så länge stått utanför klimatöverenskommelserna åter är med på banan inför de stundande Köpenhamnsförhandlingarna. Mindre uppmärksammat är också att länder som Kina och Indiens klimatansvar kommit högre upp på agendan. Indien är exempelvis världens fjärde största växthusnedsmutsare efter USA, Kina och Ryssland vilket det sällan talats om. Nu får "utvecklingsländer" också garantier om tekniks bistånd och stöd för att kunna stabilsera utsläppen. Biståndsminister Gunilla Carlssons (m) ambitioner att klimatanpassa det svenska u-landsstödet skall ses i det perspektivet.
Som en viktig rapport från den fristående expertgruppen för miljöstudier inom finansdepartementet också konstaterade i förra veckan ger den svenska klimatpolitikens inriktning på nationella utsläppsminskningar ingen märkbar global effekt. Det betyder inte att ambitionen att leva miljövänligare är oviktig. Precis som varje människa har ett personligt ansvar har varje stat och samhälle ett ansvar. Västvärldens invånare är de stora energikonsumenterna, inte invånarna i Kina, Brasilien eller i Angola. Och därför måste utbyggnaden av fjärrväme fortsätta lokalt, precis som förnyelsen av bilparken i en miljövänligare riktning är extremt betydelsefull.
De rika industriländerna får ta ett ansvar att finansiera en internationell klimatpolitik. Det betyder inte att pengarna nödvändigtvis måste läggas i just de rika industriländerna. Man måste som rapportförfattarna konstaterar skilja på var åtgärder görs, och vem som finansierar dem.
Sverige står exempelvis för bara 0,2 procent av de globala växthusgaserna och der är då rimligen både dyrt och ineffektivt att satsa på enbart nationella utsläppsminskningar. Det handlar inte om att köpa sig fri från åtgärder.
Ty används pengar där utsläppen är som störst blir också miljövinsterna betydligt större. I miljödebatten lyser dock detta tankesätt alltför ofta med sin frånvaro. Handel med utsläppsrätter som detta handlar förenar marknadsekonomi med miljötänkande. Det gör inte omställningen gratis - den kommer att bli mycket dyr. Men en global utsläppsminskning kan inte ske utan att marknadens verktyg kommer till användning.
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
