Utvecklingen i Araby ett politiskt misslyckande

Ledare
Foto:

Bara namnet Araby Park Arena vittnar om hur området Araby/Dalbo särbehandlas av Växjös kommunpolitiker. Park ska ge en association till brittiska och amerikanska arenor, löd förklaringen av beslutande nämnd för tre år sedan. Vi ska alltså inte associera till något svenskt.

Artikeln publicerades 31 juli 2014.

Och nu kan Arabyparken få en basargata (etymologiskt persiskt), efter förslag av Växjömoderaterna Anna Tenje och Mikael Virdelo, så att Växjös medborgare kan få en chans att ta del av den mångfald som finns i stan.

Det är ingen hemlighet att nyheter kopplade till platsen kretsar kring en mångfald också av problem; arbetslöshet, låga betyg, trakasserier, bränder, polishat och oro för tvångsäktenskap.
Växjö är en av nio kommuner som finns med i regeringens så kallade urbana utvecklingsområde, där 15 stadsdelar är aktuella för olika insatser. Tidigare fanns även planer på att inrätta lägre skattesatser för utanförskapsområden i syfte att locka dit företag.

Det tar en kvart att gå mellan Växjös centrala delar till Araby och Dalbo centrum. Geografiskt finns det inget utanförskap. Finns det möjligen ett mentalt avstånd? Skulle invånarna i stadsdelen bli mer benägna att starta egna företag, vilket är tanken med basargatan, bara för att det ligger vägg i vägg med den egna trappuppgången? Det framstår som en absurd tankegång. Ingen föreslår för övrigt företagsetableringar på Söder i Växjö, eller i Hovshaga.
Kanske är det till och med extra viktigt i ett socialt utsatt område att skapa förutsättningar för ökad mobilitet – inte mindre. Ändå strävar politiker runt om i landet efter att stängsla in utanförskapsområdena, med festivaler, graffitiväggar, aktivitetshus eller andra så kallade mötesplatser. Bevekelsegrunden till att ”lyfta” ett område tycks handla om att ingen ska behöva lämna platsen genom erbjudandet om andra möjligheter att sysselsätta sig än att exempelvis arbeta eller studera.

Att man inom forskningen använder begrepp som territorialitet för att beskriva ungdomskulturen i utsatta miljöer kan inte förvåna någon. Kontroll över platsen blir viktig. Unga män vaktar över sitt område till den grad att polis, brandkår och väktare utsätts för stenkastning och våld. Att Smålandsposten rapporterade om bränder och skadegörelse under gårdagen är bara en i raden av liknande händelser.

Om utmaningen är att bryta ett utanförskap måste lösningarna kretsa kring att normalisera områdets relation till det omgivande samhället. Det gör man inte genom det hopplösa projektet att försöka locka till sig människor från andra stadsdelar till Araby/Dalbo genom att marknadsföra det som mångkulturellt. Om själva utgångspunkten är att området är exotiskt och mystiskt kommer det också att betraktas så.
Det är inte heller områden som behöver lyftas, det är människor. Och då måste uppgiften vara att försöka hitta vägar ut i det omgivande samhället, inte att ytterligare stärka invånarnas låsning till platsen.