Väck Ribbings vita vålnad

Ledare

En liten gnista av hopp. En sådan där som bara plötsligt visar sig för att sedan inte synas mer, men som ändå stannar i minnet. Jag minns inte var jag såg den där artikeln, det var bara någon dryg vecka sedan och jag hittar den inte på nätet, men den var där, som ett löftesrikt tomtebloss i mörkret.

En restaurang med klass, i genuin bemärkelse, hade tröttnat på de gäster som tog bilder på sina rätter och lade ut dem på nätet. Beteendet var för ovärdigt så man förbjöd det.

Förvånade munnar lämnar maten och gapar i stället mot hovmästaren. Man stör ju ingen annan. Man talar ju inte i mobilen (flera restauranger har redan förbjudit det ofoget). Nej, man gör inte det men tänk att det handlar om stil. Kvalificerade kockar har inte lust att laga mat åt uppklädda apor.

Ända in hit ekar moderatledaren Ulf Kristerssons maning om ett mer vuxet Sverige. För det är ju inte bara det offentliga samtalet som har spårat ur. Hela vuxenvärldens uppträdande har sakta övergått till tonårsbeteende. Och som en slags förhäxande medaljong syns mobilen alltför ofta vara orsaken.

Det ojas ofta om det demonstrativt asociala i att muslimska kvinnor drar en burka över sig. Men hur är det med de där västerländska och asiatiska turisterna, de som har kommit på att de kan fästa en pinne på kroppen med mobilen i andra änden så att de när som helst kan ta en selfie utan att behöva spänna onödiga armmuskler? Är de mer kontaktbara? I burkafallet kan man åtminstone hålla för öppet att bäraren har någon form av andlig förmåga, till och med hjärnceller.

Nu meddelas med glädjerop att man kan ha sin egen privata drönare som flyger runt en och tar selfies när man vill. Eller filma annat också förstås. Kanske andras drönares om surrar i närheten – medan ägarna är fria att messa och instagramma utan att bli störda.

Kanske nådde den här utvecklingen – konstigt ord i sammanhanget – sin botten i Rom häromdagen där påven Franciskus höll ett framträdande. Han såg frånvarande blickar och uppsträckta displayer framför sig och tappade tålamodet: ”Det är så sorgligt när jag håller en mässa här eller inne i basilikan och jag ser mängder av telefoner som hålls upp.”

Foto:

Troende katoliker stående inför påven kan alltså inte ens de i det ögonblicket hålla sig från att vifta med sina mobiler. Till och med i den stunden är mobilverkligheten viktigare än andakten.

Återkommande rapporter hörs om människor som vid olyckor står likgiltiga och filmar istället för att hjälpa till - och gärna ställer sig i vägen för räddningspersonal. Det är ett omoget slyngelbeteende som vuxna borde ruska ur sina barn. Men när det är de vuxna som är slynglarna?

För ett tag sedan drabbades Sverige av en förlust då etikettrådgivaren Magdalena Ribbing gick ur tiden. Hon visste precis vilken mental farsot det här var frågan om. Tänk om man bara kunde väcka hennes vita vålnad till liv så hon kunde svepa landet runt och kortsluta alla kretsar i folks mobiler, och så fort att ingen hann ta en selfie med henne.