Väderomslag i svensk debatt?

Dels miljöpartiets Gustav Fridolin. Hans framträdande skär sig mot den nya atmosfär som hunnit bildas sedan i våras. Hans ”idealistiska” aggressivitet som måhända tände kamplusten hos de egna förr i tiden var nu enbart besvärande och renderade honom till och med en tillsägelse från moderatorerna.

I riksdagsdebatten var han så att säga utanför. Den klimatpolitiska kanonad med vilken han annars effektivt kunde skjuta bort andras käpphästar var plötsligt apart. I den mån den nådde fram studsade den mot en rytm han inte kunde påverka. Han var vid sidan av det egentliga skeendet.

Samtidigt som moderaternas Ulf Kristersson var mitt i. Detta förstås främst i kraft av nyvald partiledare för det största oppositionspartiet, men också med den nimbus som omger en förmodad flodvågsvändare. Stefan Löfven har betydligt svårare att matcha Kristersson än Anna Kinberg Batra i en direkt debatt. Som syn för sägen utsågs också Kristersson till vinnaren av hela SVT-debatten som sådan. Även igår var Kristersson överlägsen sin motståndare. Det lär finnas en hel del att fundera på i statsministerns stab efter dessa dagar.

Samtidigt är sådana framträdanden inte allt. Kristersson har satt ned foten kring migrations- och integrationspolitik - och intressant nog upprepat formuleringen att det varit de senaste decenniernas migrationspolitik som varit av skada - vad gäller huvudinriktningen, men mycket återstår i (för många svårsmält) konkretion.

Men allt som allt så har en viss, om än så liten, antydan till kommande väderomslag kunnat noteras på politikbarometern.