Annons

Val i fantasiriksdagen

Så var cirkusen till slut avklarad. Jo, det är lite vanvördigt att uttrycka sig så om valet av talman i Sveriges riksdag. Men å andra sidan, hur mycket vördnad förtjänar den här processen?
Ledare • Publicerad 24 september 2018 • Uppdaterad 29 november 2018
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
©SCANPIX SWEDEN, 2000-09-19.
©SCANPIX SWEDEN, 2000-09-19.Foto: Maja Suslin/TT

Alla de högljudda och hätska anklagelser och påtryckningar, allt schackrande, poserande och dribblande som partierna ägnat sig så intensivt åt alltsedan valdagen är nu över vad den här frågan anbelangar. Nu anses det – med viss rätt – som att Socialdemokraternas chanser att klara sig kvar i regeringsställning har minskat. Det blev ju Moderaternas kandidat som vann.

Med andra ord: man förutsätter att talmannen i grund och botten går det egna partiets ärenden.

Annons

Man säger det inte högt förstås, för det blir genant för alla parter. Och det skulle alltför tydligt visa hur den upplysta svenska regeringsformen egentligen inte är så genomtänkt.

Grundlagen är i det här avseendet skriven för en fantasiriksdag. En där ledamöterna, när det är dags att välja den som skall stå över partiintressen, plötsligt själva frigör sig från sina intressen och objektivt resonerar sig fram om den mest rutinerade och karaktärsfaste personen i kammaren. Svenska folket har väl nu om någonsin fått ett tydligt kvitto på att så inte är fallet och att den där objektiviteten är precis lika mycket rov för politisk maktlystnad som något annat.

”Europas sämsta grundlag” var förre moderatledaren Gösta Bohmans hårda omdöme om sjuttiotalsskapelsen ifråga. Och typiskt nog har vi fått dras med lappande och lagande sedan dess, allra mest vad gäller rättsskyddet. Den ständigt aktualiserade frågan om Lagrådets oväld har tjänat som ett långdraget underbetyg åt grundlagens utformning.

En annan maktdelningsaspekt som av ideologiska skäl inte ges lika mycket uppmärksamhet är just den illa fungerande talmansrollen. Det normala för en konstitutionell monarki är att statschefen, kungen, uppdrar regeringsbildningen, som är fallet i alla andra europeiska monarkier. Det svenska beslutet att skilja statschefen från uppgiften hade ingen mer genomtänkt bevekelsegrund än att vänsterns republikanska instinkter skulle få levas ut.

Även detta konstitutionella misstag bör rättas till. Att en republikansk minoritet inte vill se mark förlorad är ett mycket lätt vägande argument mot värdet av att den parlamentariska demokratin ges den stadga som svensk tradition möjliggör. Faktiskt bör även en principiell med intellektuellt hederlig republikan kunna erkänna att det vore en bättre ordning och med större legitimitet än det högljudda slagsmål vi sett fram till i dag.

Det praktiska argumentet har varit att det inte är möjligt att genomföra en sådan symboliskt laddad reform utan att ett så stort parti som Socialdemokraterna är med på det. Tja, de har krympt i decennier nu och landade senast på drygt tjugoåtta procent.

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons