Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2012-02-13 | Uppdaterad 2012-02-13
Revisorn är aktuell på Riksteatern. Nej, vi talar inte om Nikolaj Gogols pjäs Riksrevisorn utan företaget Ernst & Young som på regeringens uppdrag granskat Riksteaterns bokföring. Om uttrycket tillåts är genren denna gång en tragedi.
Riksteatern kan inte visa hur 60 procent av de statliga anslagen används. Av de 265 miljoner som Riksteatern fick från staten 2010 kunde Riksteatern bara redogöra för till vilka verksamheter som 116 miljoner kronor gick till. Sammantaget handlar det om 150 miljoner kronor som inte kan knytas till verksamheterna. Regeringen har svårt att utläsa hur pengarna används. "Det är marknadsföring och kommunikationsstöd, fastighetskostnader och hyra, fastighetsdrift, produktionskostnader för teknik och så har vi en liten post för utvecklingsprojekt", förklarar vd:n Birgitta Englin när P1:s Kulturnytt ställer frågor om revisionsbyråns kritik.
Liknande invändningar mot institutioner inom kulturvärlden är inte ovanliga. Riksrevisionen - den svenska alltså - uppmärksammade för något år sedan hur anslag till kulturstöd hos Kulturrådet, Konstrådet och ett av de statliga museerna användes till administration. Samma riksrevision krävde också bättre uppföljning och utvärdering av Kulturrådet som är den största statliga bidragsgivaren på kulturområdet.
Sådan kritik är nu inte ovanig. Vilken del av statens verksamheter har inte fått underkänt på liknande punkter? Och i kulturvärlden viskas det om att en del ombudgeteringar från verksamhet till byråkrati skett med regeringens goda minne. Kulturrådets tidigare ordförande, Mats Svegfors, protesterade också mot Riksrevisionens resultatbaserade utvärdering. Kort sagt: Kulturanslag kan inte utvärderas såsom Trafikverkets väganslag. Där finns det skäl att hålla med. Kulturanslagen kan inte styras av enbart publiksiffror eller för övrigt grad av medfinansiering från andra aktörer. Då har vi en kvantitetsdriven och inte kvalitetsstyrd kulturvärld framför oss, en allt fattigare och gråare utan riskfyllt nyskapande.
Men om en central kulturinstitution som Riksteatern inte kan visa hur medlen används kommer anslagen i längden vara omöjliga att försvara. Om statens pengar som är avsedda för verksamhet går till byråkrati lyssnar ingen på vädjanden om satsningar och ökade resurser. Och framför allt: Vem vet om kulturmiljonerna används rätt om det är omöjligt att följa hur anslagen följer målen?
Med Riksteaterns budgetproblem i åtanke ökar förståelsen för inrättandet av den nya myndigheten Kulturanalys, som just ska utvärdera och analysera den statliga och snart allt mer regionaliserade kulturpolitiken. Ännu en myndighet suckas det säkert - trots att antalet myndigheter faktiskt minskar.
Oordning i siffrorna brukar leda till oordning i verksamheten. Siffror och bokstäver hänger således samman. Det är kulturens vänner som drabbas av den största oron när Riksteatern och andra centrala institutioner har svårt med redovisningen. Vi läser hellre om att Riksrevisorn sätts upp på Riksteatern än att centrala institutioner får problem med revisorn.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
