Demokratins ädla knäppventil

Ledare Artikeln publicerades
God förvaring för kufar och extremister.
Foto:Roald, Berit
God förvaring för kufar och extremister.

Nu även Sala kommun. Tidigare Uppsala. Och med tanke på fåneriets karaktär kan man lugnt anta att det sprider sig. För det handlar om ett sådant där problem som politiker uppfinner helt själva, inte något som verkligheten lägger i deras knän.

Problemet är de kommunala tjänstemännen. De är nämligen diskriminerande i och med att det heter tjänsteman och därför har hjältarna i Sala och Uppsala beslutat att det skall heta tjänsteperson.

Och därifrån lär det väl rulla vidare, enligt svensk tradition. Kommunfullmäktige efter kommunfullmäktige vill också kunna kittla den progressiva självbilden och efter ett tag har det tippat över så pass att ingen vill få frågan från journalister varför man har kvar det där med tjänstemän. Sedan börjar man speja efter nya fält att exploatera för att slippa fastna i trista översiktsplaner och socialtjänsteärenden: brandperson, lagperson, förperson, god person... Som västerns fria vidder för nybyggarna, eller den trotsiga kreativiteten hos en glad sexåring.

Jo, det är fånigt. För några veckor sedan överraskade P1:s Godmorgon Världen med en krönika som inte var prydligt salongsliberal. Statsvetaren (eller statsvetarinnan, för den som vill hänga med) Katarina Barrling förklarade först att tjänsteman var ett av det svenska språkets vackraste ord och sedan att kommunpolitikerna i fråga inte har förstått. Ändelsen "man" i tjänsteman härleds inte nödvändigtvis ur könet "man" utan främst ur "människa". Precis som andra titlar som slutar på "man".

Försiktigt kan man tycka att kunskapen borde vara tillgänglig även utan att en disputerad person behöver annonsera den i radio.

Problemet löst? Nej. För detta är som sagt ett problem som politiker gillar: ett queerpolitiskt problem och då måste det finnas kvarför annars undermineras behovet av politikens företrädare.

Föga förvånande är det Feministiskt Initiativ som har varit i farten både i Sala och Uppsala. Här stöter vi på ett annat bekymmer än det här med språkförstörelse. I Sverige verkar man nämligen inte riktigt ha förstått varför kufar och extremister skall in i beslutande församlingar.

För det skall dem. Många tror att de skall hållas borta men det är tvärtom. Demokratin fungerar ungefär som en pysventil, eller knäppneutralisator. Samhället är fullt av människor med de mest bisarra idéer och påfallande ofta föreligger ett nollsummespel mellan deras energi och deras djupsinne till det förras fördel. De här människornas entusiasm kan ta sig alla möjliga uttryck, och det är något av en trygghetsfråga att de inte har hur mycket tid som helst att besvära vanliga människor med sina dumheter.

Därför bör de sugas in i de reguljära politiska kanalerna och sysselsättas. Deras hetsighet dämpas ju också av att de erkänns av systemet. Man gör sin röst hörd, som det heter.

De politiska dårarna får alltså ett möblerat alternativ till att kuta runt på stan. Men, och det är det viktiga, demokratin har ju aldrig varit tänkt att faktiskt ta knäppisarna på allvar. Tanken är att deras idéer skall voteras ned, kompromissas bort eller begravas i arbetsgrupper. Inte föras vidare i den normala processen så att de kan drabba civila. Här faller ett ansvar på normalt funtade kommunpolitiker.

Ibland undrar man - eller kvan som någon föreslog - om inte det här med pysventil är en av demokratins huvudfunktioner.