Varg i veum

Ledare
Hotet från vargen har alltid varit ett problem för svenska lantbrukare.
Foto:

Den händelsefattiga rovdjurssommaren i länet fick ett plötsligt slut under måndagskvällen.

Artikeln publicerades 17 augusti 2017.

Minst fem får har dödats i en vargattack i Häradsbäck i södra Småland. Länsstyrelsens besiktningsman kom till fårhägnet efter ett larm från fårägaren om en död tacka, till synes utan bitskador, troligtvis ihjälstressad. Sedan hittades fyra andra döda tackor med bitmärken i halsen och bakdelen. Ytterligare tre får saknas.

Den senaste säkra vargobservationen i södra Småland gjordes i april. Då menade man att allt tydde på att vargen hade vänt norrut igen. Men enligt Smålänningen fotograferades nyligen ett vargliknande djur i närheten av fårhägnet. I fjol dödades sammanlagt tjugo får i två stora vargangrepp i Hamneda och Häradsbäck.

Hotet från vargen har alltid varit ett problem för svenska lantbrukare. Attacker på boskap kan få förödande konsekvenser – både ekonomiskt och i form av psykisk stress. Många vittnar om en situation helt utan ro där man är på sin vakt dygnet runt och knappt sover om nätterna. I vissa fall leder stressen till att man inte vågar ha några djurbestånd kvar. Det finns helt enkelt för stor risk att djuren inte finns kvar när man skall se till dem på morgonen.

Jaktförordningen ger förvisso svenskarna rätt att försvara sina djur vid rovdjursangrepp, men rätten är långt ifrån oinskränkt. Paragraf 28 i förordningen föreskriver att rovdjur som varg får dödas för att skydda djuren 1) när rovdjuret angriper tamdjuret eller om det är uppenbart att ett angrepp kommer att ske, 2) om det finns skälig anledning att befara ett angrepp i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit tamdjur, eller 3) om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område och det finns skälig anledning att befara ett angrepp där. Rovdjuret får bara dödas om det inte går att skrämma bort det eller på annat sätt avvärja angreppet.

En varg som stryker omkring i nära anslutning till boskap får alltså inte skjutas. Lantbrukaren i fråga måste uthärda sömnlösa nätter med stor oro i väntan på att attacken skall ske – samtidigt som boskapen ibland stressas så mycket av den kringstrykande vargen att de själva går igenom stängslet. Endast om man tar vargen på bar gärning får man skjuta den. Undantaget är sådan skyddsjakt som kan beviljas av Länsstyrelsen i syfte att förebygga skador. Det är dock sällan sådan beviljas. Skyddsjakt på rovdjur har endast bedrivits vid två tillfällen i Kronobergs län, båda gångerna på varg som upprepade gånger angripit och dödat tamdjur.

Jaktförordningen ger dessutom upphov till ett antal frågetecken och osäkerhetsmoment. Vad avses till exempel med att försöka skrämma bort rovdjuret? Vad är en godtagbar skrämselnivå? Skall man sparka och använda tillhyggen? Hälla skållhett kaffe på vargen? Eller räcker det med att skrika på den? Att straffsatsen för grovt jaktbrott är hög – fängelse i minst sex månader och max fyra år – skapar naturligtvis rädsla för att agera otillräckligt innan skotten går. Vem är det egentligen som är varg i veum?

Att människor skall ha rätt att skydda sin egendom borde vara självklart. Om politikerna i Stockholm och Bryssel faktiskt vill att hela landet skall leva bör man förskona svenska lantbrukare från dagens stressiga situation genom att ge dem tillstånd att skjuta rovdjur i förebyggande syfte.