Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2010-01-05 | Uppdaterad 2010-01-05
Bara vargjakten tycks väcka större och starkare känslor än vargen i debatten.
Helgens vargjakt som på det stora hela taget i stort sett gick i enlighet med regler och målsättningar väcker hård politisk kritik. Ett självsäkert miljöparti varnar för att för många vargar kunde bli skjutna. I ett län - Dalarna - överskreds visserligen kvoten med ett djur. Men att med det underkänna jakten är att överdriva. Företrädare för jägare talar också i självkritiska ordalag om att jakten var väl hetsig, medan till exempel den rovdjursansvarige i Värmlands län i public service-radion välkomnar den snabba jakten.
Andra talar om att Sverige inte med trovärdighet kan kräva att andra länder skyddar sina utrotningshotade djur om vi jagar varg. Men vargjakten syftade inte till att utplåna ett rovdjur, utan att hålla stammen i balans. Ett tredje missförstånd är att regeringen öppnat för en ökad avskjutning av varg genom att decentralisera besluten om bland annat skyddsjakt från Naturvårdsverket till länsstyrelserna. Men länsstyrelsen är bara en annan del av staten än Naturvårdsverket. Länsstyrelsen är regeringens förvaltningsmyndighet i länen. Det är uppifrån och ned och inte nerifrån och upp. Att flytta ett beslutsområde till länsstyrelsen är således inte detsamma som att regionalisera frågan. Med tanke på den kritik som till exempel länsstyrelsernas vargspårare fått i många år av rovdjurshatare är det också ganska uppenbart att beslutsförändringen inte öppnar för någon utplåning av stammen.
Ett fjärde märklighet är Svenska Naturskyddsföreningen som anmäler jakten till EU-kommissionen för brott mot habitatdirektivet. På ett sätt är anmälan trots allt välkommen. I miljö- och naturfrågor spökar fortfarande inställningen i Sverige att EU-medlemskapet begränsar den svenska ambitionen att nå höga miljömål. I själva verket är det på många sätt tvärtom. EG-rätten i form av Natura 2000-områden, vatten- och habitatdirektiv skärper sammantaget miljö- och naturskydden. Miljörörelsen har märkligt nog haft svårt att erkänna detta, eller i vart fall tala högt om det. I detta fall lär dock inte Bryssel ingripa mot svenska folkvalda. EG-domstolen har tidigare godkänt en liknande vargjakt i Finland där förutsättningarna i habitatdirektivet - som att en nationell myndighet bestämmer att en begränsad del av en stam får skjutas av.
Men vargjakten är blott en sida av myntet. På andra sidan av samma mynt står det att inaveln ska minskas inom ramen för en till storleken fastlagd population. Den som tar till megafonen i debatten undviker medvetet att tala om at vargvandringarna från Finland till Sverige ska underlättas. Vargstammen ska framtill 2014 förstärkas med nästan lika många vargar som i år har skjutits. Det har få talat om under de senaste dagarna.
Visst har storleken betydelse. Åtminstone när det gäller människans syn på djurs existensberättigande. Det är okej att bränna vingarna av sommarkvällarnas plågoandar eller skicka Anticimex på råttor eller getingbon men fult att medelst vanlig jakt avliva vargar som hotar populationer av människor och deras husdjur.
Vem bestämmer vilka djur som ska skonas och vilka som ska bekämpas. Har inte brunråttan samma rätt till liv som vargen, björnen eller andra högvilt? Är det storleken som ska avgöra eller är det bara hur man själv påverkas av de olika djurarterna i sin egen lilla värld som avgör hur olika människor ser på den organiserade (nåja) licensjakten på varg?
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
