Värna de folkvaldas mandat
På bordet ligger frågan om hur landet framöver ska kunna regeras i minoritet. Men även om man kommer överens om förändringar i riksdagsordningen måste förslaget först skickas på remiss och sedan granskas av lagrådet. Riksdagsordningen har en särställning och kan ses som ett mellanting mellan vanlig lag och grundlag. Därför kan inte och bör inte ett beslut hastas fram.
För att ändra riksdagsordningen krävs antingen två riksdagsbeslut med majoritet och ett val emellan eller ett beslut med kvalificerad majoritet. Då måste 75 procent av ledamöterna i riksdagen rösta för en förändring.
Inget talar för att dessa samtal leder till att det utlovade extravalet ställs in, utifrån en logisk utgångspunkt. Frågan om framtida budgetregler förändrar inte det faktum att Löfven har lidit nederlag i riksdagen. Han har dessutom markerat att han inte avser att sitta kvar vid makten och administrera en borgerlig budget, vilket ju också faller sig naturligt.
Bakgrunden till att det sägs finnas ett behov av nya regler är att Sverigedemokraterna röstade dubbelt, först på sin egen budget och därefter på Alliansens. Praxis sägs ha frångåtts, vilket är en sanning med modifikation. Dubbelröstning har pågått i årtionden och praktiserats flitigt av Vänsterpartiet.
Men även om man ändrar reglerna i riksdagsordningen är det inte säkert att det blir enklare att regera landet i minoritet. Sverigedemokraterna kan lämna in sitt budgetförslag, argumentera för det men sedan låta bli att rösta för det. Möjligen ökar den psykologiska pressen något på partiet att stå för sin politik vid en votering, men det behöver inte utgöra ett hinder för dem att återupprepa det nu inskärpta löftet om att fälla varje regering som inte minskar invandringen.
Att försöka minska riksdagens makt och de enskilda ledamöternas möjlighet att rösta är heller ingen bra signal till väljarna. Det kommer att uppfattas som en begränsning av riksdagens makt och därmed också demokratin, vilket knappast torde gynna de partier som ställer sig bakom ett sådant förslag. Dessvärre ser det ut som om man är på väg att ge Sverigedemokraterna en chans att framstå som mer demokratiska än övriga partier. Risken är också att Sverige kommer jämföras med länder som Ungern, Venezuela eller Ryssland när konstitutionella frågor görs till en del av spelet om makten.
Om Löfven inte utlyser ett extraval har det alltså inget att göra med om de hemliga samtalen leder fram till en ny praxis eller avsiktsförklaring om en ny praxis vid budgetomröstning. Det är i så fall ett svepskäl för att undvika att framstå som en löftesbrytare. Löfven borde ha gjort rätt från början och avgått som statsminister efter budgetförlusten. Riksdagen hade sedan haft fyra gånger på sig att rösta fram en ny statsminister innan ett extraval med automatik aktualiserats. Då hade också praxis följts.