Ledare 2010-03-17 | Uppdaterad 2010-03-16
I somliga amerikanska städer väljs polischefen i allmänna val. Det ger polischefen ett starkt mandat. Men också ett tydligt personligt ansvar. Medborgarna vet vem som är högst upp i organisationen. Media har en person att ringa. Politiker en företrädare att träffa.
I Sverige är det annorlunda. I mindre kommuner är kännedomen om vem som är närpolischef stor. I större kommuner är kunskapen om vem som har befälet mer oklar. Men än så länge finns ett tydligt ansvar på länsnivå. Modellen med självständiga myndigheter kritiseras ofta som otidsenlig och omodern. Men i vart fall finns en av regeringen utsedd person i varje län som har ansvar för polisens arbete. Länspolismästaren har en mycket stark roll, delvis för stark eftersom vederbörande inte ens är underställd rikspolischefen.
I den senaste årsredovisningen från Rikspolisstyrelsen får Kronobergspolisen långtifrån det högsta betyget. Annars är vi vana med att polisen i länet klarar sig bra. Morden har klarats upp under de senaste åren. Kronobergsmodellen som riktas mot ungdomars alkoholmissbruk har bildat skola. Men utredningshögarna har blivit oacceptabelt höga och antalet personuppklarade brott försämras kraftigt, vilket tydligt uppmärksamma i årsrapporten. Och svaret från myndigheten är att stora pensionsavgångar med rutinerade poliser har skapat tomrum i utredningsverksamheten.
Är större enheter svaret? Kronobergs- och Kalmarpolisen tycks ju själva genom strävan till sammanslagning se det så. I vart fall borde ju polismyndigheter som har problem med att hantera tillfälliga utredningstoppar eller jämförelsevis stora pensionsavgångar ha möjlighet att kalla in utredare från andra myndigheter.
Men med större organisationer blir också det personliga ansvaret än mer suddigt. Slås landets alla polismyndigheter samman kommer få veta vem som har ansvaret för ett Kronoberg som knappt längre finns annat som ett internt distrikt. Lokala frågor och krav kommer då att hanteras i en stor otillgänglig organisation. Polischefens ansvar blir då främst en intern organisationsfråga. Och polisens ansikte utåt blir förmodligen i ännu högre utsträckning informatörens. Frågan är också vilken mån en försvagad position externt påverkar det interna förtroendet? En högt ansvarig som är tämligen okänd utanför den egna organisationen får förmodligen också en svagare intern roll.
Alla talar om behovet av en synlig polis. Nåväl. Också osynliga utredare och spanare behövs i organisationen. Men en ansiktslös polisorganisation blir faktiskt lätt också en ansvarslös.
Många offentliga poster i USA tillsätts genom allmänna val, ledaren för ett offentligt sjukhus tex. Det är personval. Flera kandidater redovisar hur de kommer sköta verksamheten om de väljs. Man kan kontakta dem och fråga dem hur de ser på saker och ting i stort och smått. Den som verkar vettigast röstar man på. I högervridna delstater är det omöjligt för politiker att vinna om de föreslår höjd skatt. Den som lovar störst skattesänkningar eller att en viss skatt kommer strykas om de blir valda vinner oftast. Tänk er 0% matmoms, 6% moms, och 22% i inkomstskatt. Power to the people!
Bara inte denna lekmannapolischef blandar sig i polisarbetet skulle det kunna fungera. Några minns väl fortfarande med fasa hur Palmeutredningen gick åt h-e därför att Hans Holmér som inte var polis fick uppdraget att leda det arbetet. Hans agerande var säkert avgörande för polisens misslyckade mördarjakt.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA