• SKRIV UT
• KOMMENTARER (2)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Varning för posthumanismen

Ledare 2010-02-15 | Uppdaterad 2010-02-12

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson konstaterar att kvotering nu kan komma att bli en valfråga. Från de rödgrönas sida handlar det om krav på kvotering i börsbolagens styrelser, ökad kvotering inom föräldraförsäkringen och – får man anta – ett återinförande av kvotering på landets lärosäten som alliansregeringen avskaffat.

Med rätta har KDU:s ordförande Charlie Weimers efterlyst en borgerlig jämställdhetspolitik som utmanar den radikalfeminism vänsterns partier anslutit sig till. Han riktar också kritik mot delar av borgerligheten som vacklar betänkligt på området.

I grunden handlar jämställdhetsdebatten och då inte minst kvotering om hur vi ser på människan. Vi kan ta utgångspunkt i den humanistiska grundtanke som präglat den moderna civilisationen och som är särskilt väl formulerad i Immanuel Kants tes om att människan är ett mål i sig och aldrig bara ett medel.

Det är en tanke som dock utmanas på flera fronter. I rättsekonomen Rickard Posners föreställningsvärld betraktas till och med familjens medlemmar som handelsvaror. Barn ses som inkomstbefrämjande investeringar, inte som något man välkomnar för deras egen skull. För ekonomisten är allt märkt med prislappar och kärlek något som kan förklaras med matematik. Så kan det se ut på kapitalismens filosofiska bakgård.

Men vi såg också under 1900-talet hur tvångsförflyttningar, etniska rensningar och folkmord utgick från ett förnekande av mänsklig värdighet. Inom kommunismen och socialismen betonas alltid kollektivet framför den enskilde. Alltid klasskamp, aldrig individuella rättigheter. Inom de fascistiska ideologierna vilar i sin tur basen för ett kollektivt tänkande i etniciteten eller nationen.

Bakom talet om könet som en social konstruktion ligger också ett förminskande av jaget, personen, individen, då vi alla ses som produkter av omgivande abstrakta strukturer. För feministen är det därför naturligt att se kvinnan som väljer att stanna hemma med sina barn som en svikare. Hennes livsval, hennes integritet anses underordnade ett kollektivt ansvar för att förbättra kvinnans ställning på arbetsmarknaden. Istället för att se familjegemenskapen som källan till personlig utveckling ses den som ett hinder för samhälleliga framsteg och ska därför begränsas i inflytande. Feminismen har, något motsägelsefullt, kommit att betrakta kvinnan som ett medel, inte som ett mål i sig.

Vänstertidskriften Arena har nu vigt ett helt nummer åt att förklara individen som upplöst. Med begreppet posthumanism får kollektivismen en ny modern språkdräkt. Frilansskribenten Isobel Hadley-Kamptz påstår på fullaste allvar att hjärnan är ett signalfilter, inte en signalkälla. Det är inte bara meningslöst att dra strikta skiljelinjer mellan olika hjärnor, skriver hon, utan också mellan människa och maskin. Genusforskaren Cecilia Åsberg drar vidare slutsatsen att vi är så intrasslade i komplicerade relationer med teknik, miljö, djur och vetenskap att det grundligt mänskliga "börjat ifrågasättas". Då åsyftar hon bland annat antalet bakterier i tjocktarmen. Av naturen är vi inte genuint mänskliga, anser hon. Ungefär: Människan är en hybrid och 70 procent av våra gener är gemensamma med de i en limpa bröd.

Det är alltså dessa tankar som upptar vår tids vänsterintellektuella och som formar uppfattningen om människan och hennes relation till andra. Politiskt kan det medföra avsteg från det specifika människovärdet. Om jaget inte finns, den fria viljan är en chimär, förlorar också det personligt ansvaret betydelse. Moral blir något som enbart tar sin utgångspunkt i det praktiska.

Att människan är en social varelse och utvecklar sin personlighet i gemenskap med andra innebär inte att hon kan reduceras till en social konstruktion. Om inte jaget finns, om inte människan erkänns som person, unik och oersättlig, går det heller inte att försvara mänsklig integritet och dra gränser för hur långt politiken ska inkräkta i människors liv. Människovärdesprincipen må vara en dogm, som inte fullt ut kan förklaras. Men utan den blir följderna, garanterat, omänskliga.

I sammanhanget kan kvotering i börsbolagens styrelser ses som en petitess. Men många bäckar små gör snart en stor å.

• SKRIV UT
• KOMMENTARER (2)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: