Varning för spikkokare

Ledare
Foto:

Stefan Löfven hanterade IT-skandalen eftersom han visade beslutsamhet. Gamla borgerliga väljare är beredda att återvända ”hem” från Sverigedemokraterna. Och både Socialdemokraterna och Alliansen har skäl att jubla.

Det är några av expertisens slutsatser kring de två partisympatiundersökningar som Novus och Demoskop presenterade i går. Men mer än något annat visade resultaten hur svårt det är för politiska kommentatorer att hålla huvudet kallt.

I Novus mätning ligger alla förändringar från dess föregående mätning inom felmarginalen. Det går alltså inte att säga någonting om resultatet (till skillnad mot vad flera glatt gör) annat än att det inte har hänt någonting. Miljöpartiet hamnar alltså inte alls nödvändigtvis under riksdagsspärren med sitt tapp på 0,6 till 3,9 procent. I alla fall är det inte mer troligt än att de stiger med 0,6 till 6,1 procent. Felmarginal är felmarginal. Inom det spann som denna marginal utgör kan den ”korrekta” siffran befinna sig vart som helst.

Demoskop uppvisar i stort sett samma bild. Förutom i ett fall befinner sig även där alla förändringar inom felmarginalen. Där ökar till exempel Moderaterna istället för att minska. Och att andra partier uppvisar samma mönster som i Novus kan utan vidare tillskrivas slumpen.

Demoskops enda statistiskt säkerställda förändring gäller Sverigedemokraterna. Att de tappar 3,5 procentenheter är det enda vi vet - eller snarare tror oss veta, eftersom det handlar om det parti som är som en hal tvål för opinionsinstituten och som de alltid tenderar att underskatta. Sverigedemokratiska sympatisörer är nämligen mer benägna än andra att ”mörka” sitt val, alltså ovilliga att tala om att de är sverigedemokrater. Även en statistiskt säkerställd nedgång för Sverigedemokraterna kan alltså vara illusorisk.

Den minst osäkra slutsatsen av de båda mätningarna är alltså att ingenting har hänt i opinionen utöver en möjlig nedgång för Sverigedemokraterna. Det är förstås också en observation, men inte med större giltighet än så.

Novus och Demoskop gör väl så gott de kan. Men tolkningarna av resultaten, de som görs i nästa led av envar ute i debatten, är ofta fullkomligt spekulativa och i den mån – ganska ofta – som de stöder sig på opinionsundersökningar som dessa, direkt missvisande. Detta eftersom analyserna bygger på antagandet att mätresultaten visar någonting utöver felmarginalerna.

Men få som blir uppringda av en journalist vill svara att det inte går att säga något om ett undersökningsresultat. Då blir man kanske inte uppringd igen. Så vidmakthålls uppfattningen att varje undersökningsresultat ”speglar” något trots att kanske inte minsta rörelse i opinionen faktiskt kan beläggas.

Till hösten går vi in i det reella valåret. Journalister, krönikörer och allsköns tyckare kommer att ha fullt upp i medierna eller åtminstone hoppas att få det. Opinionsmätningarna utgör alltid grundsatsen i deras kokkonst. Den samhällsintresserade medborgaren som tänks bygga sig en uppfattning utifrån all denna expertis gör klokt i att minnas dessa opinionsmätningar tidigt i augusti 2017 och att det kan kokas mycket soppa på lite spik.