Veab i Värmland

Ledare

Köp av vindkraft långt bort är säkert en bra affär men kan tumma på den kommunala integriteten.

Det finns mycket att vinna på att göra goda investeringar. Växjös kommunala energibolag har nyligen köpt en vindkraftsanläggning för fyrtiofem miljoner kronor. Man är övertygade om att det hela kommer att ge goda resultat när snurrorna kommer i gång under första kvartalet nästa år, i Värmland.

Det är det där sista som skaver. Kommunala bolag skall drivas affärsmässigt då de i grunden är uppbyggda av skattemedel. Dock finns i kommunallagen något som heter lokaliseringsprincipen. Den slår fast att kommuner och kommunala bolag inte skall involvera sig i åtaganden utanför det egna geografiska området eller som är riktade till andra än kommuninnevånarna.

Denna princip är tråkig. Det finns massor att vinna, och spara, på att kommuner kan samverka med sina grannar. Utbyggnaden av internetfiber är ett konkret och pågående exempel på en process som blir betydligt billigare och enklare om kommuner kan tänka sig att tumma på lokaliseringsprincipen och dra kablar över kommungränser.

Så varför sätta sig på tvären?

Det är tyvärr inte alltid som samverkan sker i harmoni. Det som på vissa platser fungerar och blir fruktbart kan lika gärna sluta i hårdför konkurrens om investeringsmöjligheter eller kannibalism kommuner emellan. Det är redan svårt att hantera och kompensera för pendlingen, och därmed serviceobalansen, som sker mellan kommuner i Kronoberg. Skulle lokaliseringsprincipen upphävas kan rent destruktiva krafter släppas lös.

Det är förstås bra för Växjöborna om Veab gör goda affärer. Samtidigt kan det finnas andra kommunala bolag som gör en snävare tolkning av lokaliseringsprincipen och därför avstår från investeringstillfällen i andra delar av landet. Linköpings kommunala bolag har gjort samma läsning som Veab och är delaktiga i samma projekt.

Hur ser värmlänningarna på detta? I Arvika kommun planeras en större vindkraftsanläggning där till och med Miljöpartiet opponerar sig på grund av de naturvärden som riskeras. Omsorgen om närområdet är sådan sak som sällan får följa med när man gör business långt ifrån hembygden.

Fortsätter man att tumma på lokaliseringsprincipen blir det till slut svårt att utkräva ansvar av kommunpolitiker. Istället blir hemkommunen en slags spekulation som kan vara mer eller mindre framgångsrik i jakten på goda investeringar runt om i landet. Kanske ges tillfälle till fantastiska fastighetsköp i Lappland eller Skåne som i nästa stund visar sig vara en belastning. Hur gör väljarna för att utkräva ansvar efter en sådan guldrusch? Kommunerna är till för att någorlunda jämnt fördela omsorgen om det gemensamma så att de som bor och verkar i området har möjlighet att påverka hur detta förvaltas. De är inte tänkta att vara verktyg för huggsexor.