Vem är inte skyddsvärd?

Ledare

Fler yrkesgrupper ställer krav på att brott mot just dem ska straffas hårdare. Snart är det bara pensionärer och kassörskor som inte bedöms tillhöra en särskilt skyddsvärd grupp.

Jakten på makten. Så heter en statlig utredning från 2006 om hot och våld mot förtroendevalda. Efter att ha samlat damm de senaste tretton åren kommer ett av utredningens tyngsta förslag att bli verklighet: skärpta straff för brott mot förtroendevalda i stat, landsting och kommun. Lagen föreslås träda i kraft från och med den 1 juli.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

I en promemoria från regeringen motiveras straffskärpningen med att utsattheten bland förtroendevalda ökar, enligt rapporter från Brottsförebyggande rådet. Hoten riktas ofta från förargade medborgare eller rättshaverister. De åtgärder som har vidtagits de senaste åren ses inte som tillräckliga för att stoppa utvecklingen.

Hot mot politiker ska givetvis tas på största allvar. Det vore djupt skadligt för demokratin om människor avstår från att ställa upp i val utav rädsla för att utsättas för hot och hat. Men det finns anledning att fundera på lagförslagets effektivitet och konsekvenser.

Det finns redan stöd i brottsbalken för att skärpa straffet för den som begår brott mot en förtroendevald, exempelvis genom att hänvisa till den misstänktes avsikter eller motiv. Det är också något som brukar tas upp i domstolarnas domskäl. Alltså är det inte säkert att en lagändring skulle innebär någon större skillnad. Det skriver också flera tingsrätter i sina remissvar.

Lagförslagets gränsdragning angående vilka som ska omfattas framstår dessutom som något godtycklig. Enligt förslaget ska det ses som en försvårande omständighet om brott har begåtts mot en person som har ”utövat ett uppdrag som förtroendevald i stat, kommun eller landsting eller om det begåtts mot en närstående till en sådan person på grund av förtroendeuppdraget”.

Det innebär alltså att den som kandiderar till en politisk församling inte kommer att inkluderas, trots att den mycket väl kan utsättas för brott med anledning av sin politiska gärning. När man ändå ska ändra lagstiftningen kan man för övrigt hävda att det finns fler grupper som har en viktig roll för demokratin.

Är en politiker mer skyddsvärd än en granskande journalist, en stridbar opinionsbildare eller en lärare i grundskolan? Problemet blir, återigen, var gränsen ska dras mellan vilka som bör ses som särskilt skyddsvärda och inte. Sist lagförslaget var på tapeten, för tretton år sedan, fick det kritik just för att det skulle kunna leda till att vissa grupper ses som viktigare än andra. Det är en kritik som är lika relevant i dag. Den framförs även i ett remissvar från Svenska Domareförbundet som påpekar att det är mindre lämpligt att peka ut vissa personkategorier som mer skyddsvärda än andra.

För vilka återstår egentligen när kraven växer på att brott mot fler yrkesgrupper ska straffas hårdare? Det vore tragiskt om snabbköpskassörskor och pensionärer till slut blir de enda som inte ses som särskilt skyddsvärda grupper av samhället. Vad sänder det för signaler när samhällets starkaste, som också har makten att bilda opinion för sin sak, blir de som ska åtnjuta starkast skydd i lagstiftningen?