Vem är Ursula von der Leyen?

Ledare Artikeln publicerades

I skrivande stund är det osäkert om tyska försvarsministern Ursula von der Leyen vinner EU-parlamentets förtroende och blir ordförande för EU-kommissionen. Proceduren har ju blivit osedvanligt spännande den här gången i det att olika intressen krockat ovanligt hårt. Von der Leyen är en kompromisskandidat. Hon har fått truga och sockra i alla parlamentets hörn och vrår.

Foto: Jean-Francois Badias

Men säg nu att hon blir vald. Det kommer tjoas och tjimmas. Skall man tro svensk medierapportering kommer det vara en seger för… ja, vad? Det är hittills oklart.

Är det en seger för jämställdheten? Ingen kvinna har ju varit ordförande för Kommissionen förut.

Är det en seger för Europeiska Rådet? Eller för unionens parlament? Positionen i fråga är ju en del av ett pussel där även andra tillsättningar ingår. Maktbalansen mellan de nationella parlamenten och unionens parlament sägs bero på vems kandidat som trumfas igenom på den och den posten.

Är det en seger för Tyskland? Hon är ju tysk. Eller en seger för Frankrike, som istället förhandlat sig till en fransman som chef över EU:s centralbank? Eller för Ungern som sägs ha kohandlat med Frankrike i ärendet, för att slippa den tidigare kandidaten Manfred Weber?

Eller är det en seger för EU-parlamentets partigrupp EPP som tekniskt sett är kristdemokraten von der Leyens hemvist? Eller för andra partigrupper som röstar på henne? De har ju per definition vunnit eftersom de skrapat ihop en majoritet.

I alla de här avseendena är det kanske segrar. För de som vill se det så. Men är det sunt? Finns det inte något som glöms bort? Som personens åsikter?

Av von der Leyens deklarationer vet vi följande:

Hon vill bland annat ha gemensam bolagsskattebas för EU. En minimilön på EU-nivå. Att den ”sociala pelaren” skall implementeras fullt ut. En federalistisk finanspolitik. Könskvotering av bolagsstyrelser.

Vi vet också att hon har öknamnet ”Zensursula”, apropå censur, eftersom hon förespråkar överstatlig blockering av Internet. Detta med integritet ter sig inte som hennes favoritgren. En ganska olycksbådande tanke, då EU har flera känsliga beslut i sådana frågor framför sig.

Med andra ord: hon har inget till övers för idén att Europeiska Unionen är en sammanslutning av suveräna nationalstater. Hon är orienterad mot ett federalt Europa. Alltså precis den tendens som fått britterna att tröttna och kasta in handduken och väckt liknande stämningar till liv i många medlemsländer.

Det är de EU-centralistiska krafterna som segrar i det eventuella valet av von der Leyen. De där andra aspekterna är oväsentliga eller i bästa fall sekundära. Åtminstone om man tar utvecklingen i Europeiska Unionen på allvar.