• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Anders med rösten

Livsstil 2009-12-23 | Uppdaterad 2009-12-24

FAKTA

Anders Östberg
Bor Glasgow
Gör är operasångare
Aktuell med sjunger i Domkyrkan i kväll på midnattsmässan

Många har sett honom, färre kanske har stenhård koll på vem han är. Anders Östberg kommer ursprungligen från Växjö men har spenderat i princip de tio senaste åren på de brittiska öarna. Först i Birmingham i Storbritannien och sedan i Glasgow i Skottland. Det har blivit en härligt återkommande tradition för honom att återvända till sin hemstad och gästsjunga under midnattsmässan på julafton.
-Det ska bli väldigt roligt att återvända och sjunga. Jag är bara i Växjö två gånger om året och det är kul att kunna passa på att sjunga här. Och nu har det ju verkligen blivit en vana.
Just nu bor Anders i Glasgow. Han jobbar som frilansande operasångare på halvtid och som översättare på halvtid.
-Det är i princip omöjligt att försörja sig på heltid som operasångare, det är det väldigt få som gör. Så de senaste åren har jag jobbat med översättningar halva tiden och sjungit halva tiden. Det fungerar faktiskt ganska bra. Det är klart att det är olika uppgifter men även om de skiljer sig en del åt har de också många likheter.
Hur menar du då?
-Både opera och översättning handlar om att verkligen förstå texten. Man måste kunna flera språk på en god nivå, och det handlar om att ha en känsla för text, helt enkelt. Som operasångare måste du kunna förstå och förmedla en text för att du ska bli trovärdig. Du kan inte bara sjunga rakt av, då blir det inte alls lika bra, säger Anders.
Livet som operasångare är väldigt varierande, särskilt att vara en frilansande sådan.
Anders jobbar mycket åt The scottish opera och var senast ute på en turné med dem i tre månader.
-Det är väldigt speciellt att turnera runt med en operaföreställning. Det är väldigt intensivt även om man inte har föreställning varje dag, och man kan aldrig veta publikmottagandet innan och inte heller hur lokalen kommer att se ut. De som jobbade med vårt scenbygge gjorde verkligen ett jättejobb, de fick kastas in i nya miljöer hela tiden.
Det måste vara speciellt att komma till lite mindre orter och uppträda, det är kanske inte riktigt den publiken man förväntar sig, eller nu kanske jag är fördomsfull?
-Nej, men det finns en poäng i det. Och visst, vi hade inte fantastiska publiksiffror varje kväll. Men det ger ett annat mottagande och eftersom vår opera berättar en historia om en liten, skvallrande by där huvudpersonen har en mycket krävande svärmor som till slut gör att huvudpersonen tar livet av sig så kände nog många igen sig i det här med den lilla orten, på gott och på ont. Men det var ju också nervöst att inte alls veta hur publiken skulle se ut.

Det var mest en slump som gjorde att Anders kom in på det här med opera. Han började som många andra i musikskolan i Växjö när han var ett litet barn. Då var det gitarren som lockade och ganska snabbt blev han ganska duktig.
-Jag tyckte det var roligt med gitarren och sedan när jag skulle börja gymnasieskolan så bestämde jag mig för att söka till musiktillägget och då var man tvungen att sjunga på inträdesprovet. Fram tills dess hade jag knappt öppnat munnen. Så därför tog jag några sånglektioner hos min lillebrors lärare, och sedan sökte jag och kom in.
Det var under tiden på musiktillägget som Anders fick upp ögonen för sången på riktigt. Han var med i David Newkumets vokalgrupper och det gick bra för dem. Gruppen vann priser, de vann Musik Direkt och Anders sjöng också solo i Domkyrkan.
-Så efter gymnasiet bestämde jag mig för att söka till olika folkhögskolor, sedan fick jag se hur det gick. Jag var fortfarande inte alls speciellt fokuserad på opera, det hade jag ingen koll på. Jag hade nog inte heller någon intention att försörja eller utbilda mig inom musiken. Jag bestämde mig bara för att testa nu.
Anders sökte med gitarr som första val och med sång som nummer två. Han kom in med sången på många skolor och inte på en enda med gitarren.
-Då fick jag inse att det nog ändå var sången som var min grej och det jag skulle satsa på. Tills dess hade jag nog bara sett den som ett sidoprojekt.
Anders gick folkhögskola och när de var slut stod han vid ett val. Skulle han försöka att fortsätta med musiken eller skulle han gå vidare med något annat?
-Jag bestämde mig för att söka olika musikhögskolor och gick inte det skulle jag ta och plugga något annat mer "vettigt." Men sedan kom jag in i Birmingham och bestämde mig för att gå.
Anders flyttade och det var på skolan i Birmingham som operan kom in i hans liv på allvar. Ganska tidigt fick eleverna vara med i uppsättningar.
-Och det var då som jag verkligen upptäckte den. För mig är operan väldigt speciell. Det är en stor utmaning att sjunga opera och det är därför jag gillar det så mycket. Jag tycker inte alltid om lätta saker.
För en lekman känns det ju mycket svårt att sjunga den här typen av grejer?
-Ja, det är det. Och det är ju mycket som ska spela in, du måste som sagt lära dig texten och känna in den för att kunna ge ett trovärdigt intryck. Sedan är det många andra delar, med hur du förflyttar på scenen och själva tekniken. Och så är det väldigt svårt att få jobb. Men jag tycker mycket om det just därför. Jag ska fortsätta med frilansandet inom både opera och översättning ett bra tag till nu. Sedan får vi se. Men skulle det inte funka med operan så skulle jag nog börja göra något helt annat. För mig är inte översättandet utmaning nog, i så fall skulle jag nog satsa på något helt annat. Jag kanske skulle bli politiker och göra lite nytta.
Efter musikhögskolan flyttade Anders till Glasgow och pluggade lite till. Nu har han ägnat sig åt frilansandet inom både översättning och opera några år och han planerar att fortsätta med det.
-Men visst, i längden kan det vara jobbigt att åka i väg på turné i flera månader som jag ju gjorde nyss. Jag förstår inte att de som har barn orkar med ett sådant pusslande. Jag har blivit mer och mer bekväm med åren. Det är kanske ett ålderstecken.
Anders trivs med livet i Glasgow, just för att det är ett större arbetsfält, han har nära till fler operor, han har fler kontakter och det är lättare att få jobb. Sedan är operascenen också i utveckling.
-Det är en väldigt bred gren, det finns det lättsmälta, det folkliga och så det djupt svåra och tragiska. Därför finns det mycket att välja på. Sedan är det också fler och fler som utbildas vilket jag tycker är bra för trovärdigheten. Jag själv gillar inte när det står en 55 årig tjock gubbe som ska föreställa den unge älskaren i 20 årsåldern. Och så går tekniken stadigt framåt och det påverkar ju också operorna.
Anders planerar att stanna i Glasgow men längtar ibland hem till Sverige.
-Visst kan jag sakna att bo i ett i-land. Det tycker jag inte att Skottland är. Det är så mycket som är krångligt och svårt och sedan är det så väldigt fattigt och segregerat. Det finns områden här därför 50 procent saknar arbete och ändå så märker man det väldigt lite om man rör sig i vissa kretsar. Det är märkligt tycker jag, att det kan vara så stora skillnader. Så det är något jag har lärt mig under min tid här, att svenskar verkligen är bortskämda.

Tuva Klinthäll
tuva.klinthall@smp.se
Telefon: 0470-77 05 26

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: