• SKRIV UT
• KOMMENTARER (1)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Utanför Tolg bor Maja Söderberg med sin familj.
Maja
Söderberg
Ålder: 29 år.
Bor: Utanför Tolg.
Familj: Mattias, Mova och Theo.
Gör: Författare och föreläser om klimatsmart mat. Jobbar också ibland på bondgård och handelsträdgård.
Mitt smultronställe: Haha. Det har jag ett alldeles här borta. Nej, men det är nog min trädgård.
Bok: Nu kommer jag låta tråkig och pretentiös men just nu läser jag Plan B 3.0-Uppdrag rädda jorden. Den handlar om hur vi måste rädda vår planet.
Minne: Den där känslan från somrarna när jag var liten. Hela livet låg framför en och var helt magiskt.
Resa: Jag älskar att fjällvandra. Det ska vi göra i år. En gång för flera år sedan fjällvandrade jag med min mormor. Det var fint, det snöade i juli och hon var gammal och jag var gravid.
Mat: Det är egentligen i juli primörerna kommer, så bästa sommarmaten är de första egna morötterna, sallad och rädisor.

Med miljötänket i fokus

Livsstil 2009-09-11 | Uppdaterad 2009-09-11

En liten bit utanför Tolg är det alldeles tyst. Det vita huset är fullständigt omringat av lupiner och det prunkar i varje hörn.
– Det är en tyst zon här. Det är skönt, jag behöver tystnaden, säger Maja.
Här bor hon tillsammans med sin man och två barn. För två somrar sedan flyttade de hit från ett kollektiv i Växjö. Livet på landet lockade, Maja har vuxit upp utanför stan och saknade lugnet.
När vi kommer på besök har barnen Mova och Theo sommarlov och trädgården är ett helt äventyr, som ett stenigare Liseberg.
För ett år sedan gav Maja ut boken Majas klimatmat på Ica bokförlag. Trots att ekotanken och det gröna tänket hade kommit på tapeten saknade hon en bra kokbok med recept som tog in hela miljöaspekten. Boken fick stor uppmärksamhet och sedan dess har Maja åkt runt i Sverige och föreläst om ett hållbart miljötänk. Hon börjar bli lite trött på att prata om boken så vi försöker prata om andra saker i stället, men hela tiden återkommer vi till frågan om kretslopp, ekomaten och miljötankar. Och det eviga och brinnande engagemanget Maja har för miljön. Det började tidigt. När hon som åttaåring gick på Tävelsås skola tittade hon på tv och såg inslag om skövlingen av regnskogen. Och blev fruktansvärt förbannad.
– Jag minns hur arg jag blev och hur dumt jag tyckte det var. Så vi startade en liten regnskogsklubb på min skola. Vi samlade in pengar genom att sälja bröd på torget och var med i tidningen och pratade om regnskogen. Jag brukar inte spara så mycket saker men en av de saker jag sparat är tidningsklippen från den tiden. Det var så viktigt för mig för det var då jag för första gången kände att man kunde påverka.
Maja växte upp med sina syskon och föräldrar i Allatorp utanför Växjö. Hon kom tidigt i kontakt med naturen, hela livet handlade om att vara en del av miljön.
– Vi kom att prata om leksaker på en fest jag var på. Alla började prata om vad de hade för favoritleksaker men jag kom inte på enda. Det enda jag minns är att vi lekte Ronja i skogen. Och jag har vuxit upp i en engagerad familj som alltid har pratat mycket om stora världsfrågor. Så jag har med mig engagemanget hemifrån.
När Maja gick på gymnasiet började hon att engagera sig i Röda korset. Det var en vändpunkt för henne och var det som fick henne att veta vad hon ville göra med sitt liv.
– Det var när jag började där som jag insåg att jag verkligen vill jobba med något som jag brinner för. Mitt jobb är ju mitt stora engagemang i livet och det var så jag ville ha det. Och trots att jag alltid haft ett engagemang med mig kan jag ångra lite att jag inte var mer aktiv på gymnasiet. Egentligen tycker jag inte man ska ångra så mycket men kanske skulle jag pluggat lite mindre och engagerat mig lite mer lite tidigare.
Efter gymnasiet fick hon jobb som ungdomskonsulent för Röda korset, hon jobbade i Västerås med Röda korset där.
är samhället alldeles för mycket planerat kring att saker ska vara på ett visst sätt. När jag bodde i Stockholm till exempel kom man snabbt in i det här konsumtionssamhället, jag försöker egentligen konsumera så lite som möjligt men jag kände att jag snabbt blev fast i det. Så när jag bodde i Orsa insåg jag att jag verkligen är en lantis. En radikal lantis, haha.
Ser du dig som radikal?
– Ja. Alltså det är en supersvår fråga. Men det gör jag nog. Alltså, jag har ju vänner som på ett sätt är mer extrema än jag är. Men för mig är att vara radikal att göra det man verkligen vill göra och stå upp för det. Och det gör jag. Sedan kan det ju gå till överdrift. Jag kan gå ut och äta en hamburgare utan att få jättedåligt samvete. Men det är viktigt att tänka på vad man vill.
I samma veva som Maja gick i Orsa träffade hon sin kille Mattias som bodde i Lund. Efter ett litet tag flyttade de till en ekoby utanför Lund, men Maja hade en längtan till landet på riktigt. Mattias och Maja flyttade till ett kollektiv i Växjö och de fick sitt första barn.
– Jag tycker det finns så mycket föreställningar om hur saker ska vara. För oss har det varit viktigt att väga tid mot pengar. Det känns som mer meningsfullt att vara hemma tillsammans mycket med barnen när de är små. Vi här är faktiskt jävligt rika om man jämför med andra länder. Så jag tycker det finns mycket antaganden, att man ska köra bil, att man ska jobba heltid och inte tänka på något större.
Tror du att fler och fler kommer att flytta ut på landet? Är det en ny grön våg?
– Nej, det tror jag inte. Eller det är inget jag märkt av. För mig är det inget självändamål i sig att bo på landet. På ett sätt är det ganska miljöovänligt att bo på landet. För mig är det jobbigt med bilen. Vi har planer att ha mer samåkning. Mycket av tiden här går åt till att tänka mer kretsloppsanpassat och det tar ju sin lilla tid.
När vi sitter i trädgården och pratar springer Mova och Theo omkring, grässpillet ska läggas på grönkålen. Och kakorna på fikabordet lockar också.
– I?stället för lördagsgodis har vi baklördag, så att vi bakar något i stället för godis.
Att skaffa barn är något en hel del ifrågasätter om man ska tänka krasst och politiskt. Jorden är överbefolkad som den är och att västvärlden sätter fler barn till jorden är något många tycker är märkligt.
– Visst tänkte vi så också när vi skaffade barn. Därför bestämde vi tidigt att fler än två blir det inte. För då kan man tänka lite att det blir plus minus noll. Dels är det ju med tanke på överbefolkningen. Men sedan vill jag göra en massa andra grejer i livet också och inte bara vara förälder.
”Att vara radikal för mig är att göra det man verkligen vill göra och stå upp för det. Och det gör jag. Sedan kan det ju gå till överdrift. Jag kan gå ut och äta en hamburgare utan att få jätte dåligt samvete.”
”Jag kan tycka att mycket bistånd är bra, som katastrofbistånd m men ibland blir det för mycket av ett västperspektiv på det.”

Tuva Klinthäll

• SKRIV UT
• KOMMENTARER (1)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: