Singelliv eller tvåsamhet?

- Många får höra att singellivet bara är en mellanperiod. En raksträcka mellan två olika förhållanden, säger Hélene Andersson som driver ett singelnätverk i Sverige.

Hon brinner för att synen på singlar ska ändras, Hélene upplever att synen på singlar är allt annat än positiv och går så långt att hon hävdar att den stora gruppen singlar är diskriminerad.

-Ja, det tycker jag definitivt. Allt i vårt samhälle är uppbyggt kring en tvåsamhet. Jag tycker att samhället borde bli bättre på att möta olika grupper av människor och lyfta sådana här frågor, det är en sådan stor grupp människor som lever själva. Det kan vara upptill dubbelt så dyrt att leva själv, men det tycker jag aldrig uppmärksammas. Jag tycker att synen på singlar i vårt samhälle är att det är något skamligt, att det är synd om dem som lever själva. Till exempel är det svårare att få banklån om man är själv.

Men Hélene Andersson har ändå som mål att hjälpa människor att mötas och bilda par. Hon har många singelaktiviteter som helt enkelt går ut på att singlar ska träffas och utbyta erfarenheter.

-Om jag ser på de människor jag möter så vill ju de flesta träffa någon. Men det är inte speciellt lätt i dag, särskilt inte om man är lite äldre. Då är det svårare att gå ut på krogen och träffa någon. Därför anordnar jag många former av singelträffar. Ofta känner man sig lite udda om man går till andra ställen, på mina träffar möter man människor i samma situation.

Hélene återkommer till något som de singlar vi har talat med också upplever.

-Det är alltid svårare att komma in i pargemenskaper när man är singel. Man blir en udda fågel som ingen vet var den ska placeras, säger Hélene.

Det är svårt att säga en exakt siffra på hur många singlar det finns. Men någonstans mellan 1.3 och 2 miljoner brukar man tala om. Jämfört med Europa är singelgruppen i Sverige den allra största och den ökar ständigt.

Samtidigt som gruppen singlar ökar blir också besöken på olika mötesplatser på internet större och större. En av de äldsta och största sajterna, Spraydate.se har omkring 700.000 medlemmar.

I vårt moderna samhälle finns det två olika sätt att se på singlarna. Samtidigt som vi matas med hippa tv-serier, där en serie som Sex and the city har haft stor påverkan ser man fortfarande singlar som någonting utanför den gängse normen. Detta säger historikern Kristina Engwall som har forskat kring synen på singlar 1960 och i dag. Bland annat har hon jämfört hur tidningarnas kontaktannonser har sett ut då och nu.

-Jag tycker vi har två olika synsätt på singlar i dag. Dels så är det den starka singeln, som lever själv och har ett galet partyliv. Samtidigt så ifrågasätter vi singlar mycket lättare. Det är mycket mer accepterat att ifrågasätta en singel än någon som lever i ett parförhållande. De singlar jag har pratat med berättar att de ofta får frågan om de har träffat någon, det är inte lika ofta man frågar en gift person varför den är gift, säger Kristina.

Hon berättar att singelskapet ses som mer än ett civilstånd. För många är singel lika med en livsstil. Det är en liten mer galen livsstil, där singeln sedan ska rapportera om vilda kvällar för sina mer stadgade vänner.

1960 var synen på singlar en helt annan. Tidigt hamnade man på det så kallade glasberget och kontaktannonserna liknade mer plastannonser, många män annonserade efter hushållerskor i första hand, i andra hand kunde: "tycke uppstå." Man talade nästan aldrig om ensamstående och att leva ensam var något man avråddes ifrån. Hellre stanna kvar i en halvdålig relation än att leva ensam. Nu är synen precis tvärtom, kraven är högre och de singlar vi talat med väljer hellre att leva som singel än i en halvdålig relation.

- Singeln ses fortfarande som motsatsen till kärnfamiljen, och eftersom den fortfarande är normen ser vi ibland singeln som något annorlunda och udda, säger Kristina.

För 60 år sedan talade man om att det fanns sex procent ensamhushåll, en siffra som ändrats totalt, men trots detta är byggandet av bostäder fortfarande mycket inriktat på att man ska bygga för familjer. Eva Sandstedt är forskare vid Uppsala universitet och har forskat kring just detta.

Hon skriver att för bara tjugo år sedan talade man bara om familjen när man samhällsplanerade. Talade man om ensamhushåll var det ungdomar eller någon form av utsatt grupp. Eva Sandstedt menar att kollektivhusbyggandet borde bli större och större för att anpassas till de nya familjeformer som finns i dag.