Fisken var ingen del av huset
Det är lätt att yttra sig i en liten konkret detalj av det förgiftade komplex som rör Svenska Emigrantinstitutets/Utvandrarnas hus av våra lokalpolitiker initierade nedrustning som nationell resurs och turistmål. Växjö kulturnämnds ordförande tycks tro att den av mig med hjälp av Millesgårdens dåvarande chef Axel Wallenberg och generösa bidragsgivare 1984 införskaffade repliken till Carl Milles utvandrarmonument skulle medfölja som bonus vid försäljningen av huset till kommunens fastighetsbolag. Skulpturen införskaffades som en del av institutets samlingar av konst om emigrationen men placerades för ca. fem år sedan olyckligtvis i en närmast löjeväckande damm framför Utvandrarnas hus.
På samma sätt som jag beklagar försäljningen av huset till vrakpris sörjer jag förlusten av utvandrarfisken, särskilt som det blir andra gången Växjö stad råkar i förlägenhet över ett konstverk av en av våra största skulptörer. Sorgen blir inte mindre av att beslutet om försäljning av både huset och fisken framtvingades av det konkurshot som uppstått efter mer än två års uteblivna kommunala anslag. Att efter alla meningslösa dialoger också diskutera institutets artefakts med för institutet kallsinniga politiker verkar milt sagt befängt.
Ulf Beijbom