Lobbyn

Kulturnämnden hyllar det råa våldet

Lobbyn Artikeln publicerades
Foto:

En nynazistisk grupp hade begärt och fått tillstånd till en demonstration på Stortorget klockan 12.00 den 13 april 1985. Då begärde Vänsterpartiet kommunisterna tillstånd för en demonstration klockan 11.00 på samma plats. Polischefen i Växjö, som sedan berättade för Smålandsposten att han faktiskt inte anade att det kunde gå till våldsamheter (här i vårt Växjö?), beviljade tillståndet, skriver Mats Bergström, Före detta universitetslektor juridik.

Växjös kulturnämnd har i sin okunnighet och tanklöshet halkat in på en väg som leder till en hyllning av det råa våldet och förtryck av oliktänkande. Först okunnigheten. Man måste ta reda på vad som faktiskt hände i Växjö den 13 april 1985. Det är bara att gå till läggen i detta fall Smålandsposten för måndagen den 15 april.

En nynazistisk grupp hade begärt och fått tillstånd till en demonstration på Stortorget klockan 12.00.

Då begärde Vänsterpartiet Kommunisterna tillstånd för en demonstration klockan 11.00 på samma plats. Polischefen i Växjö, som sedan berättade för Smålandsposten att han faktiskt inte anade att det kunde gå till våldsamheter (här i vårt Växjö?), beviljade tillståndet.

Partiledaren Lars Werner aviserade att han skulle komma hit från Stockholm. Förväntningarna trissades upp. Klockan 11.00 började Werner tillsammans med de lokala kommunistledarna hetsa upp de cirka tvåtusen personer som hade samlats till Stortorget. Man avslutade med att uppmana åhörarna att lämna torget och på det sättet visa nazisterna sitt förakt. Det gjorde förstås inte alla.

När så de tio demonstranterna började gå med sina fanor och plakat överfölls de av en rasande mobb och misshandlades grovt. Det är kanske det närmaste vi kommit en lynchning i Sverige.
Damen med väskan var inte ett dugg modig. Hon var bara en person i en tusenhövdad mobb som kastade sig över tio personer som försökte genomföra en laglig demonstration. Det kända fotot är förledand­ och grovt lögnaktigt.

Ingen skugga över fotografen. Han fotograferade hela lynchningen och dess vidriga övergrepp mot demonstranterna. Se i tidningen. Men detta enda foto, lösryckt ur sitt sammanhang, ger en helt förvriden bild av vad som hände och blir därmed till en lögn.

Smålandspostens chefredaktör uttryckte 1985 omedelbart sin avsky för lynchmobben som gatans patrask. Jag ser gärna en kommentar från dagens tidningsledning.

Så var det nämndens tanklöshet. Även den som inte känner till bakgrunden bör inse att tanten hade fel. Det är ofta roligt att se David besegra Goliat och lite lätt fnissigt när man ser en liten tant dänga sin handväska i huvudet på en stor stark karl. Men de jag hittills har talat med har sällan behövt mer än en halv minuts eftertanke för att inse att statyidén är fel, fel, fel.

Man får inte anfalla demonstranter och misshandla dem. Faktiskt inte heller om de är nazister. Det finns inga särskilda undantag för kvinnor. Inte heller för tanter. Det är naturligtvis ett mindre brott att använda en handväska än en knölpåk. Men nu handlar det om principer.

Man kan rycka på axlarna överseende: just det här var väl inte så farligt? Men kulturnämnden har totalt tappat fattningen och vill upphöja våldet till föredöme. Man säger öppet att vi alla borde ha deltagit i misshandeln. Fullständigt makabert blir det när kulturnämnden i förra veckan meddelar att man vill arrangera en konferens om yttrandefrihet i Växjö!

De mänskliga friheterna sitter alltid trångt och måste ständigt försvaras. Regeringsformen börjar sin genomgång med att nämna yttrandefriheten, tryckfriheten, mötesfriheten och demonstrationsfriheten bland de demokratiska rättigheterna. Det finns ingen ursäkt för att med våld hindra de andra från att framföra sin åsikt. Även fel åsikt. Till och med odemokratiska åsikter. Det är just det som är poängen med friheterna.

Det har sagts tusen gånger och måste tydligen sägas igen: de olika fri­heterna handlar inte om rätten att säga vad majoriteten tycker eller vad den politiska makten tycker, den handlar om rätten att framföra andra åsikter.

I de kommunistiska länderna rådde full demonstrationsfrihet. Så länge man demonstrerade för de makthavande. I Nazityskland rådde full yttrandefrihet. Så länge man framförde makthavarnas åsikter. I Eritrea gäller full tryckfrihet. Fast inte om man kritiserar regeringen.

Kulturnämnden ställer sig helt aningslöst på förtryckarnas sida. Tänk om! Medge att det blev fel, och ta tillbaka era beslut innan debatten sprider sig utanför Växjö.
Tryckfriheten innebär bland annat att Bengt Johannisson har rätt att framföra vilka dumheter som helst utan att någon får slå på honom. Även när han försöker smutsa ner Mohandas Gandhi och Martin Luther King genom att jämställa dem med lynchpöbeln i Växjö.

För att göra det enkelt för Bengt att förstå skillnaden: Växjömobben våld och förtryck; Gandhi icke-våld och demonstrationsfrihet.

Mats Bergström
Fd universitetslektor juridik