Lobbyn

Många vuxna tränar för mycket

Lobbyn Artikeln publicerades

Kommentar till När träningen blir helig på Smålandspostens ledarsida den 28 november.Jag kan bara instämma i det som skrivs kring träningshetsen bland vuxna och det överdrivna träningsidealet som tycks råda, men jag tror nog att problemet är större än så.


Det är många vuxna som tränar för mycket men det är också alldeles för många vuxna som inte tränar alls. Till saken hör att träningshetsen kryper allt lägre ner i åldrarna.
Det är med oro jag konstaterar att det till och med elitsatsas på ungdomsidrotten med fokus på 12–13-åringar. Det är cuper och matcher om vart annat, mästerskap i alla dess former och tävlingar avlöser varandra och en massa fritid läggs på idrottandet. Det blir för lite tid till återhämtning och avkoppling. Skolarbetet sätts på undantag.
Att träna i?dag är att träna mycket och börja tidigt, redan i 6–7-årsåldern och då i organiserad form med divisioner och turneringar.
Det är bra och viktigt att motionera i lagom mängd naturligtvis, men det ska inte styra ens liv och framförallt barnen måste lära sig detta, men vad ger det för signaler om de vuxna överdriver sin träning? Det är bra att männi­skor tar hand om sina kroppar men att ­driva på de yngre i denna träningskarusell är inte bra. Elitsatsning i unga år gör att många barn försakar sin skolgång.
Ett samhälle där fysisk status och konditionstest fungerar som sorteringsinstrument för vuxna när man söker jobb är det den utvecklingen vi vill ha? Många barn och ungdomar lägger mycket av sin vakna tid på att bli bäst på plan, i rinken eller i bassängen, för de är så övertygade att de ska bli proffs i framtiden, utan en tanke på att en skada kan sätta tvärstopp för det.
Det är en fara att sätta så stor tilltro till idrottskarriären att man inte tror att man inte behöver skolan. Skolan tycks inte vara så viktig eftersom man ändå ska bli fotbollsproffs i England eller göra en karriär i NHL etc.
Träning får gärna vara en del av ens liv, men föreningar och framförallt föräldrar har ett stort gemensamt ansvar, liksom arbetsgivare gent­emot sina anställda. Att inte träna alls eller att träna för mycket är inte bra. Att hitta en balans i livet gynnar alla och det viktigaste: att man mår bra i kropp, själ och sinne utan stress och press.
MONA PFAUS
Grundskolelärare och karateinstruktör