Simskola – ett måste

Sommaren är den tid då vi helst går på semester, kopplar av och vistas i naturen.

Vi har fler än 96 000 sjöar och 800 mil strandremsa att njuta av, men tyvärr kan inte alla känna sig trygga i, på och nära vatten. Faktum är att tre av tio vuxna svenskar inte kan, eller är osäkra på om de kan simma. Siffran för barn är ännu mer skrämmande, nämligen att en av fem inte kan simma 200 meter. Orsakerna till den försämrade simkunnighet är många, men storleken på plånboken ska inte vara en. Att ha möjlighet till simundervisning är resurskrävande och i dag har simkunnighet tyvärr blivit en klassfråga.

Det är skolans ansvar att elever lär sig att simma, men det finns inte alltid resurser till simhallstid. Elever som inte kan simma hänvisas till simklubbar där föräldrarna måste bekosta avgiften. Simskola utanför skolans regi samt genom föräldrarna är nämligen de vanligaste sätten som barnen lär sig simma på.

Svenska Livräddningssällskapet arbetar ideellt med att rädda människor från att mista livet genom drunkning. Majoriteten av landets aktiva simlärare har fått sin utbildning genom oss. Hade det inte varit för våra eldsjälar som arbetar gratis hade vi inte kunnat bedriva vår verksamhet.

Det är dock inte helt oproblematiskt i vår alltmer stressade nutid att hitta ideella, frivilliga krafter som är beredda att lägga dyrbar fritid för något som hela samhället borde vara med och bekosta.

Men det finns en enkel lösning på detta. Idrottsorganisationer, som Svenska Simförbundet får nämligen ett undantag i socialavgiftslagen och behöver inte betala sociala avgifter upp till ett halvt basbelopp (cirka 22 000 kronor/år) för sina utövare och simlärare.

Friluftslivets organisationer, som vi tillhör, får inte samma undantag och betalar socialavgifter om ersättningarna överstiger 999 kronor/år. Det sker alltså en skattemässig diskriminering av simskolor.

Svenska Livräddningssällskapet anser att friluftsorganisationer ska åtnjuta samma undantag i socialavgiftslagen som idrottsorganisationerna. Det skulle ge kostnadsneutrala förutsättningar att bedriva verksamheter som båda kan bidra i strävan mot ett mer simkunnigt samhälle.

Förutom prisbilden och socialavgiftslagen finns det minst en till ologisk skillnad mellan oss och de kommersiella simskolorna.

Det har den senaste tiden rapporterats i media om simskolor som avstår från att lära ut bröstsim till barn, och i stället lär ut crawl som första simsätt. I vår utbildningsstege används samtliga fyra simsätt för att träna vattenvana. Alla har sina fördelar – men bröstsim och liksidigt ryggsim är så viktiga för säkerheten att de måste prioriteras och komma först i simundervisningen. Crawl är jättebra om man ska lära sig att simma fort och vill bli tävlingssimmare. Men i våra simskolor talar vi om säkerhet som den viktigaste aspekten.

Att kunna simma är ett av de första stegen till att kunna livrädda sig själv i och vid vatten. Att vara simkunnig betyder att man kan simma minst 200 meter, varav 50 meter på rygg. Men att simma 200 meter i bassäng motsvaras av mindre än 100 meter i en sjö som är kall med lite vågor, därför överskattar många sin simförmåga när de är ute till sjöss och havs.

För att man ska kunna njuta av utomhusaktiviter i, på och nära vatten är det livsviktigt att kunna det livräddande simsättet om olyckan skulle vara framme. Vatten ska vara en källa till lust och glädje för alla – inte orsak till rädsla och i värsta fall döden.

Simkunnighet och vattenkunskap är redan i dag en del av läroplanen, och det ska vara gratis att lära sig, precis på samma sätt som andra ämnen i läroplanen.

Bara fina ord och höga ambitioner räddar inga liv. Vi uppmanar utbildningsminister Jan Björklund att ta sitt ansvar. Inga liv ska spillas i onödan.

KARIN BRAND

Generalsekreterare Svenska Livräddningssällskapet.