Hockeyfarsa på distans – ett tufft jobb

Tingsryd ,
Det har gått lite upp och ner i säsongsupptakten. Ja, mest ned om vi ska vara ärliga. Men Magnus Sundquist står stadigt på isen. "Jag är rätt bra på att koppla av. Är inte precis typen som sitter och studerar hockey hela nätterna", säger Taif-tränaren. Men en sak funderar han på. "Jag var med i U16-landslaget i fotboll, kanske valde jag fel sport", säger han.
Foto:
Foto:

Efter 20 år i utlandstjänst är det Tingsryd som gäller – små resurser men stolta traditioner. En tränarutmaning som tilltalar Magnus Sundquist.

– Många skulle må bra av att krympa sina egon, säger han från sitt svettiga krypin.

Artikeln publicerades 26 oktober 2017.

Han har två barn i Danmark, en vuxen son och barnbarn i Norrköping och fullt av minnen och vänner efter ett kringflackande liv i hockeyns tjänst. Själv säger han att han hade talang, men var för lat. Det här är tredje säsongen gillt för Magnus Sundquist i Tingsryd. Den kaxiga uppstickaren bröstar upp sig och härföraren själv tittar sig om och ser ett Hockeysverige han inte är odelat positiv till.

– Vi ledare har stort ansvar och det finns kollegor som borde klättra ner från sina piedestaler. Man brukar möta dem när de är på väg utför, säger han.

Tingsryds AIF har en budget som bygger på småländsk sparsamhet. Magnus Sundquists spelarmaterial är därefter – en blandning av utvecklingsbara pojkspolingar och lirare som tagit några skär i SHL utan att ha fått fotfäste. Det blir lite vad det blir. Som en mina mot Almtuna i hemmapremiären, och en tung förlust mot Troja i första derbyt. Hockeyallsvenskan har rullat på i en dryg månad. Taif famlar efter form och ny identitet och en jordnära hockeyfilosof bjuder på kaffe i tränarstabens väl insvettade omklädningsrum efter ett eftermiddagspass med A-truppen.

När biofilmen Becker – kungen av Tingsryd nyligen hade premiär, ringde en lyssnare till Radio Kronoberg och sa något i stil med; "Det finns bara en kung i Tingsryd – Magnus Sundquist."

Föremålet skrattar, och tar en klunk svart. Det där uttalandet fälldes före höstnedsläpp i allsvenskan och baserades på förra säsongens framgångar. Bevisligen har han aldrig fått sparken hittills under karriären, även om det var en del strul i Norge.

– Det finns en balanserad glädje kring hockeyn här. Folk hejar och kommer gärna fram och pratar, men det är ändå inga överdrifter, tycker jag.

Han kan jämföra med det anonyma livet i storstaden Köpenhamn eller det mer utsatta i norska idrottsmetropolen Fredrikstad, och känner att han landat helt rätt i en lya mitt i Tingsryd.

– Jag är rätt bra på att koppla av. Är inte precis typen som sitter och studerar hockey hela nätterna. Jag är musikintresserad och spelar gärna golf, fast det sällan blir av. Och så trivs jag att fiska vid någon göl, kanske sticka bort till campingen och låna en båt. Jag är en enkel man från Norberg, och har det jättebra här, säger han.

Han for runt och erbjöd sina tjänster lite här och där, som hockeyspelare gör. Men han hade några rejäla stopp, anhalter i livet som gett avtryck mer än på rinken och i båset.

Magnus Sundquist var med och bidrog till Vita Hästens storhetstid under 1990-talet, men framför allt har han en son kvar i Norrköping och numera också barnbarn. I Köpenhamn, där han tillbringat största delen av sitt vuxna liv i tjänst hos olika klubbar och danska förbundet, har han en nioårig son och en femårig dotter.

– Jag är stolt över att ha kunnat ta hand om mina barn trots jobbet. Men det är inte lätt när man lever såhär. I morgon ska jag ner och hämta ungarna i Danmark. Det var några veckor sedan nu. Tingsryd ligger i alla fall bra till. Det hade varit ett svek att ta ett jobb mycket längre bort, som jag trots allt haft erbjudande om.

– Jag har levt med ishockey sedan jag flyttade hemifrån Norberg när jag var 16 år. Sedan spelade jag i Mora, Frölunda och Vita Hästen. I 30-årsåldern hade jag valet att fortsätta på allsvensk nivå eller testa något nytt ute i Europa. Eftersom min son i Norrköping var fem år då ville jag ha ett acceptabelt avstånd till honom. Det var största anledningen till att det blev Danmark, och inte Schweiz eller Tyskland. Men visst har jag gråtit på avstånd många gånger.

Fakta

Snabba puckar

Namn: Magnus Sundquist

Ålder: 51.

Karriär: Fagersta, Mora, Frölunda, Vita Hästen, Gentofte och Rødovre som spelare. Hvidovre, Rødovre, Danmark U16, Danmark U20, Stjernen och Tingsryd som tränare.

Varför hockey?

"Jag var mer inne på fotboll och började med hockey rätt sent. Till och med när jag flyttat till Mora hoppade jag med i fotbollslaget, som tränades av Peter Antoine. Ärligt talat var jag rätt bekväm och tog inte vara på min talang."

Vilka skillnader har du identifierat i de nordiska länderna?

”Det är mer laidback i Danmark, men samtidigt är danskarna principfasta. Norge är ett fint land, med bra människor – jag saknar många vänner därifrån. Hockeymässigt tar danskarna mer intryck av Sverige, medan norrmännen kör sitt eget race."

Har du några förebilder som ledare?

”Gunnar Svensson, som tog mig till Norrköping, har varit ett bollplank sedan 1989. Och Conny Evensson – du såg när han var förbannad och om rullgardinen gick ner så var det befogat. Sedan kan man plocka detaljer från olika, någon duktig istränare exempelvis."

Om du inte hade blivit legosoldat i hockey?

”I Norrköping utbildade jag mig till fotograf och jobbade ett tag på TV4 Östergötland, i en värld med folk som verkligen kunde det där med teknik."

Visa mer...