Mediebjässar och Wikileaks visar vägen

Moderator Artikeln publicerades

En bekant från London ringde häromdagen.
– Då var det dags igen, sa han.
– Vad nu?
– Dags att dödförklara pressen.

En bekant från London ringde häromdagen.
– Då var det dags igen, sa han.
– Vad nu?
– Dags att dödförklara pressen.
90 000 überkänsliga dokument från kriget i Afghanistan hade just slagit ned som en bomb (!) på medieteoretiskt intressanta nätsidan Wikileaks. I och med The Afghan War Diary blev civila dödsoffer längre inte bara ett tal i en abstrakt sifferkombination. Plötsligt blev de sedda, var för sig. Fick ett slags upprättelse, var och en.
Med avstamp i de civila tragedierna satte min vän från London fokus på hur journalistiken i klassisk mening återigen fått se sig besegrad av de internetbaserade uppstickarna med samlingsnamnet ”nya medier”. När det kommer till krigsbevakning – som ju på något vis ingår i journalistikens inre kärna – går det inte att fint bädda in sig och löpa maktens ärenden, ansåg han.
– Vad inger det för förtroende? Är det inte journalistens uppgift längre, att ta fram och belysa krigets sanna offer? Nä, tacka vet jag de som vågar sätta ner foten. Vanlig media gör ju knappast det längre.
Jag förstår min kamrats irritation. Och han har en poäng. Men i fallet Wikileaks är det lite annorlunda. Annan ny media såsom bloggar och sociala forum uppkom ju som ett slags motståndsrörelse mot de traditionella mediernas auktoritära position. När tekniken blev tillgänglig för alla fanns längre inte behovet av att stillatigande lapa i sig informationen som valts och filtrerats av de stora mediehusen. Just här, i själva avståndstagandet från papper, radio och TV hämtade och hämtar alltjämt de nya medierna andan.
Men inte Wikileaks. Deras styrka finns i att de inte vänder de traditionella medierna ryggen. Tvärtom har de i fallet med The Afghan War Diary aktivt sökt gränsöverskridande samarbete med internationella tungviktarna The New York Times, The Guardian och Der Spiegel. Därmed sker en korsbefruktning mellan ny och gammal media och leder till att allmänintressant material når ut på bred front, bredare än vad någon av de två skulle förmå på egen hand.
Det finns alltså lärdomar att dra, för såväl de nya som de gamla medierna. Utnyttja varandras styrkor, det gynnar alla.