Musik

Daxman slår hål på rockmyten

Musik Artikeln publicerades

Daniel Axelsson är estetläraren som på deltid är sångare i rockbandet Lemon Bird. På söndag gör han entré som singer songwritern Daxman och hoppas att publiken känner igen hans röst ändå.

Med den brittiska arbetarkepsen neddragen i pannan och gitarren på ryggen hälsar Daniel Axelsson glatt. Många i Växjö och dess omnejd känner igen honom som sångaren i Lemon Bird, och även om Daniel Axelsson inte varit med sedan bandets start är han varm i kläderna efter fyra år.
– Vi är samspelta nu, men det är klart att vi också måste repa inför spelningar, säger han.
Så på fredag är det spelning med Lemon Bird som gäller för Daniel, men på söndag blir han Daxman för första gången inför publik.
– Daxman är lite mer nervöst, men jag hoppas att min röst känns igen ändå.
Daniel Axelssons främs­ta instrument är rösten, men han spelar gitarr, munspel och piano. Piano mest när han skriver musik. Han är lärare i hi­storia, filmvetenskap och bild och form men undervisar inte i musik.
– Jag gillar att utöva musik. Jag vill inte undervisa i musik, säger han bestämt.

Daniel Axelssonser sig själv som rocksångare. Som ung i Jönköping startade han sitt första band, men när han för 20 år sedan flyttade till Växjö halkade han in på musikalscenen.
– Jag hade inte en tanke på musikal alls, men har väl lite skådespelartalang, så det blev både Joseph och Jesus Christ superstar, men även Törnrosa. I dag försörjer jag mig delvis som musiker.
Han säger att han haft privilegiet att födas med en grundtalang och att han försöker förvalta den. Han är näst intill självlärd och går mycket på gehör.
– Jag är fullständigt bedrövlig när det gäller att ta sånglektioner, säger han och en gnutta skam lyser igenom.


Som Daxmanstår han inte helt ensam utan har Bobo Billman, gitarr och mandolin, Per Alexiusson, klaviatur, samt Åsa Dahlberg, violin, med sig på scenen.
– Vi har ingen rytmsektion, så vi har fått repa lite mer för att bli tajtare, säger Daniel.
Att kombinera rocken med singer songwriting känns bra. Båda är viktiga. Och viktiga är också dem han spelar med.
– Jag har en vision av hur min musik ska låta och det är viktigt med gruppdynamiken. Att alla får vara delaktiga. Musiken ger dig möten som är obetalbara.
Som sångare i Lemon Bird har Daniel Axelsson en publik. Som Daxman vet han inte hur publiken ser ut. Om den ens finns.
– Jag kommer nog att vara nervös på söndag för som Daxman lämnar jag ut mig själv mer i texterna. I den formen kommer jag inte undan och det känns mer naket. Men varför ska man inte sjunga om allvarliga saker?