Per Hägred: Per Hägred: ”Vi borde ha skickat Lundvik till Lissabon”
Sjunde plats. Av 26 möjliga. Ja egentligen nästan dubbelt så många om man räknar in låtarna som inte ens tog sig till final.
Det var väl inte så illa?
Men först det där med att värdlandet Portugal hamnade på sista plats. Det hade inte Magdalena Ribbing gillat, frid över hennes minne förresten.
Annars var det här väl inte så mycket att orda om, alltså när det gäller resultatlistan?
Det var till exempel ingen jätteskräll att det var den kacklande popdivan från Hod HaSharon som tog hem hela tjottaballongen. Det låg liksom i luften. Eller rättare sagt, man såg det på den där kaxiga attityden i hela numret. Mycket show för pengarna där. Men är det nån som kommer ihåg själva låten? Nej, tänkte väl det.
Att Sverige inte blev bättre än sjua är alltså heller inte mycket att orda om. Jag tror Ingrosso, när han väl torkat tårarna och ser tillbaka på dagarna i Libanon, förlåt Lissabon, ändå ska vara nöjd. Så där sprudlande glad som han var i sändning efter Tysklands tolva. Nu vet han i alla fall att Portugals huvudstad heter just Lissabon och inte Libanon som han trodde på ett hotellrum i Karlstad i samband med att jag intervjuade honom.
Det såg i alla fall lovande ut där ett tag runt midnatt när de 43 jurygrupperna laddade med ESC-experter lyft fram Benjamin vid sidan om Österrike. Men Wahlgrens påg hade inte tittarna på sin sida. Hans hypermoderna dansnummer gick inte hem där ute i stugorna (eller var nu folk bor i ESC-land).
”Benji” fick bland annat stryk av Österrike och den stora sångbegåvningen Cesár Sampson och hans gospel. Även tyske Michael Schulte slog oss med en mer än lovligt snyftig sak till ballad. Växjös John Lundviks gospelballad ”My turn” var bättre än båda dessa, synd att vi inte skickade den låten istället för stockholmarens tittardissade bidrag. Det hade varit mycket ljus på tjecken Miklos Joesef och hans töntiga stil med ryggsäck och allt. Men PR-tricket gick tydligen hem. Och Cypern såklart. Det var rätt givet att det färgsprakande numret skulle ligga i topp när röstsammanräkningen väl var klar långt efter midnatt.
Spaniens smetiga, men ändå lite gulliga Lady & Lufsen–ballad, gick inte hem. Inte heller britternas dussinlåt. Trots sabotage, med en man som rusade in på scen, brydde sig inte Annie Lennoxkopian och tog chansen som erbjöds att sjunga om. Där var jag enig med tittare och jury.
Sämst var Nederländernas plågsamma försök inom den moderna countryn. Att den ändå hamnade på 18:e plats tyder på brist på god smak. Waylon Jennings roterar i sin grav när han hör att de kapade hans identitet.
Vad jag minns? För utom Israels tuppjuck? Och den där förbaskade ryggsäcken från Tjeckien? Den låt jag minns alltså? Kan fortfarande nynna till? Franska ”Mercy”. Den var klämmig på ett härligt Eurovis.
