Sofistikerad saxofonkvartett

Det inledande stycket, Que för saxofonkvartett skrivet av Ylva Q Arvik bygger på okonventionella ljudeffekter, sparsamt utmejslade motiv, och något man kan kalla "flexibel kontrapunkt". Verket är både expressivt och expansivt.

Equinox per quartetto di saxofoni skriven av Victor Varela är en raritet i nutida musiken. Den är nämligen glad (!), vilar på breda och kolorerade harmonier, pigga rytmer och aktiva pauser. Det stiliserade jazzelementet är drivande och berikar dessutom dialogerna mellan stämmorna. Rickard Scheffers Fair play är en mycket suggestiv komposition bestående av koncisa melodifragment och uttrycksfulla harmonikomplex som rör sig mellan atonala och tonala element. Arne Mellnäs’ Stampede for saxophone quartet börjar med en långsam rörelse kryddad med spännande klangeffekter. Avslutningen övergår till en nästan aggressiv stämning som tonas ner tills den försvinner i ett knappt hörbart pianissimo.

Interaction for saxophon quartet skriven av Thomas Liljeholm kännetecknas av stora dynamiska kontraster som leder till nästan koralliknande avsnitt där dissonanserna upplöses efter den klassiska kontrapunktens regler. En antydan till jazz samt en del utommusikaliska effekter (stamp och skri) förkunnade den nutida musikens mångfasetterade aspekter.

Ylva Nybergs korta Omen för samma formation innehöll massor av drillar och glissandi, men knappast enhet och substans.

Den spännande konserten avslutades med italienaren Maurizio Pisatis roliga Sax Stories for saxophone quartet. Solisternas ovanliga placering, användandet av yttre effekter, alla slags kroppsliga rörelser, blandade takter, god formkänsla och en gladlynt inställning resulterade i ett mycket njutbart verk.