Stående ovationer för Copacabana

Helt välförtjänt för övrigt, för än en gång tycks Linneateatern med dess karismatiske ledare Leif Sandberg ha lyckats ro ett jätteprojekt i hamn. Hans ensemble, som innehåller många trotjänare, började spela musikaler på ren amatörnivå men har i dag definitivt tagit steget till proffsligan. I denna uppsättning av Copacabana är det främst de spektakulära sång-och dansnumren, den briljant utformade scenografin, de fantasifulla dräkterna, den raffinerade ljud- och ljussättningen, den helproffsiga musiken och mängder med goda individuella prestationer som imponerar.

Nu hör förstås inte Copacabana till de mest kända musikalerna. I annat fall hade den säkert haft Sverigepremiär för länge sedan. Styrkan i den ligger i musiken och att den ger tillfällen till talrika shownummer. Nostalgiskt blickar den tillbaka till vad som utspelades på nattklubben Copacabana i New York i slutet av 1940-talet. Klubben blev kändisarnas favorittillhåll och upplevde en storhetstid efter åtstramningarna under det andra världskriget.

Swing och sweet

I musikalen förflyttas handlingen bitvis också till Havanna och dess nöjesetablissemang Tropicana. Utöver swing och sweet var ju latinomusiken en trend under dessa år. Vem minns till exempel inte alla filmer med sångerskan Carmen Miranda och Xavier Cugats orkester!

Miranda personifieras i musikalen av Anna Tornehagen, som trots en pampig samling sydfrukter på huvudet eldar på riktigt ordentligt i Havanna-Caramba.

Seg dialog

Någon story av mera dramatiskt slag berättas inte i Copacabana. Sång- och dansnumren är som sagt huvudsaken. Dialogen känns på sina ställen lite seg och några moment måste regissören definitivt ta tag i. Till exempel en onödigt utdragen audition, fragmentariska inslag om reklamfilmning och skivbolagskontrakt och det kaotiska slutet på numret El Bravo. Vitsen med dansnumret, där tre killar iklädda enbart badhanddukar tar sig en svängom med tre tjejer i balklänningar, förstod jag inte.

Kanske var de konstrastverkan som var poängen. Vidare fick jag ett intryck av att Copacabana var en nattklubb utan större publik, vilket förstås inte stämmer med verkligheten.

Men raskt över till allt det positiva i musikalen. Det underbara storbandet med trollkarlen Staffan Stavert i spetsen överraskade och slog knock direkt. De fartfyllda balettinslagen med dansare av båda könen och en koordination av det mera ovanliga slaget. De storslagna och elegant genomförda scenväxlingarna, prakten i fråga om kläder och dekor i övrigt, de precisa körinslagen och så förstås alla entusiastiska och duktiga soloaktörer på scen.

Imponerande

För John Martin Bengtsson innebär förverkligandet av musikalen en önskedröm, och det märktes att han tog i litet extra i sin roll som bartendern Tone Forte. Han fick ta sig an några av de vackraste melodierna och gjorde det i bästa croonerstil. I den andra huvudrollen, Lola La Mar, lantisbruden som ville bli stjärna på Broadway, agerade Susanne Petersson mycket säkert. Både hennes sång och dans imponerade.

Susanne Bergström som cigarettflickan Gladys Murphy är helt strålande. Hon har en komisk talang utöver det vanliga och sångnumret Copa tjej hörde till kvällens höjdpunkter.

En stor roll har Olof Bergström som den koleriske och auktoritäre nattklubbsägaren Sam Silver. Det märks att han är skådespelarproffs har sinne för komik och tajmning och han tar i för kung och fosterland. Anders Nilsson gör Silvers antagonist och kollega i Havanna, den skumme Rico Castelli.

Talangfullt och trovärdigt

Anders lyckas alldeles utmärkt att förmedla dennes ondska och sjunger som vanligt med stor säkerhet. Att Anna Tornehagen är en talangfull aktris visste vi sedan tidigare. Hennes temperamentsfulla kubanska Conchita Alvarez är högst trovärdig.

Ett par livliga och trivsamma aktörer är Tobias Kandenäs och Magnus Rogdahl. De medverkar bland annat i numret Jag é ingen hjälte, ett av musikalens roligaste. Dan Jakobsson spelar Ricos bodygard. lagom respektingivande, medan Calle Bjelke agerar kräsen skivdirektör men också har en uppgift i orkestern.

Riktigt stort

20 föreställningar av Copacabana är planerade att genomföras under fortsättningen av hösten. Det hela är ju ett gigantiskt projekt och något helt fantastiskt för lilla Växjö. Man får hoppas att även rikspressen få upp ögonen för att det händer stora saker när det gäller kultur även i Kronobergsmetropolen.