Kultur & Nöje 2010-03-18 | Uppdaterad 2010-03-18
Klonk, schritch och knackeli-bank. Med de onomatopoetiska uttrycken pumpas rädslan upp till max i boken Räven i den kolsvarta natten.
Här springer Kanin genom skogen, lika rädd för mörkret som för räven. Väl hemma knackar alla möjliga tassar och klövar på porten. Även Musen, Ankan och Lammet är rädda, och kanske är det lättare att vara rädd tillsammans.
I Alison Greens rytmiska godnattsaga blir djuren dramatiska gestalter, men ändå barn att identifiera sig med och känna för. Versen är enkel, men expressiv, och formad enligt en trygg upprepning med variationer.
Deborah Allwrights illustrationer skiftar mellan små serieöar och helsidor. Den mustiga färgskalan kontrasteras effektfullt mot kyligare pasteller. Särskilt roliga är de perifera konturerna, som likt halvfärdig rekvisita bryter fiktionen och presenterar ovidkommande vardagsföremål.
På det hela taget är dock Räven i den kolsvarta natten en väldigt traditionell historia. Den rymmer inga stora överraskningar, men sprudlar av rytm och charm.
JONNA FRIES



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA