Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Böcker 2010-06-15 | Uppdaterad 2010-06-15
Jag tycker om att springa och jag tycker om att läsa – viket borde göra mig till den ideala läsaren av Haruki Murakamis lilla bok Vad jag pratar om när jag pratar om löpning - en titel som flirtar med Raymond Carvers Vad vi pratar om när vi pratar om kärlek.
Men när jag läser vill jag läsa om tankar – och snart får jag reda på att Murakami just inte tänker när han springer.
Det är inga stora idéer eller insikter som förmedlas, utan verkligen vad titeln säger: en bok om löpning och långa beskrivningar av att övervinna det med löpning förbundna lidandet. Den japanske bestsellerförfattaren är bevandrad inom området. Han springer så gott som dagligen och har deltagit i 27 maratonlopp, till och med ett på 100 km och flera triatlontävlingar.
Murakamis annars så hyllade prosa faller platt, med löparskorna på förfaller denna annars så briljanta hjärna till plattityder: "Mina tankar när jag springer, är som moln som på himmeln. Olika former och storlekar. De kommer och drar sedan förbi".
Och det ska vara en världsförfattare att få skriva suck och puh som sinnesstämningsförklaringar, utan att redaktören censurerar uttryck som annars mest tonåringar använder för att förklara sina pinsamma föräldrar. Det är löpartaktik som får bre ut sig med dess, fanatiska och narcissistiska, passion. Jag hade hellre läst Vad jag tänker på när jag skriver. Men det glimmar till ibland – ungefär som välmående kan göra i tunga träningspass. Den största behållningen är att Murakami inte sätter sig själv på en piedestal, utan blir som vem som helst, när han ger sig på en annan sysselsättning än romanskrivande. Och det är den insikten jag får med mig – och den är kanske inte så liten.
Margareta Flygt



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA