Böcker 2010-03-16 | Uppdaterad 2010-03-17
Redan på första sidan är det klart. Vaxduksvardag med rostebröd och kaviar. Sverige idag, en kvinna som sliter och dricker för mycket. Moa Herngren har med sin roman Jag ska bara fixa en grej i köket beskrivit något som allt för länge varit ett tabu. Kvinnor som dricker. Ingrid, nytillträdd förskoleföreståndare, ensamstående med lilla Juni lever i en smärtsam bag-in-box-förnekelse.
För något år sedan kunde vi läsa om barns erfarenheter med alkoholiserade fäder – och nu är det de supande kvinnornas tur. Det är inte lätt att skriva om det som känns angeläget – det blir lätt till en pamflett, där viljan att förändra är större än viljan att skapa en bra text. Tyvärr berättar och förklarar Moa Herngren sina personers känslor och handlingar mer än hon gestaltar dem.
Utifrån ser de flestas liv likartade ut: karriär, barn, romans och semesterresa med släkten för att fira mammas jämna födelsedag – och allt det finns med i romanen. Klichéerna känner vi till, men lever man i dem är det aldrig en schablon, det är ett liv. Det är synd att detta egna aldrig syns i texten, för jag antar att tematiken är angelägen för Herngren och att hon har säkert stor kunskap i ämnet. Men för mig hade det först blivit litteratur om jag känt ångesten, luktat rädslan och våndats av förnekelsen som det innebär att dricka eller vara en drickares medberoende. Inte när jag får förutsägbara händelseförlopp uppradade och reduceras till en allvetande åskådare. Men detta är en bok där ämnet är viktigare än formen.
Romanen stannar vid schablonbilden av den alkoholiserade, ensamstående mamman, där krav, stress och ärftlig belastning är enda förklaringen. Å andra sidan är det kanske så, drogberoende tar allt det egna och det kvittar vem vi en gång var. Men det hade jag velat förstå bättre. Jag vill tycka om den här boken, jag vill att vi ska kunna läsa beskrivningar om kvinnors drickande. Det är sorgligt att texten faller så platt till marken.
Nej, det här är ingen bra roman – men skulle den hjälpa en enda människa förlåter jag den nästan allt.
Margareta Flygt



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA