tisdag 16 mars 2010
tisdag 16 mars 2010
Böcker 2009-11-08 | Uppdaterad 2009-11-08
Läsvärda påminnelser om det som hände Natten då muren föll finns i en antologi med just den titeln, där 25 tyska författare medverkar.
Natten då muren föll
Renatus Deckert (redaktör)
Översättning: Ulla Ekblad-Forsgren
Förlag: Ersatz
Sönderfallet hade pågått länge. Öppningen kom likväl plötsligt och oväntat när Ungern sommaren 1989 öppnade gränsen flydde tusentals medborgare från DDR.
Dagen före murens fall vädjade författaren Christa Wolff om hjälp för ”att skapa ett sant demokratiskt samhälle". Sådant tal lät lika hånfullt som kommunalvalens siffror om att 99 procent hade röstat på partiet som förföljt alla som ville skapa ett demokratiskt samhälle. När muren föll strömmande människorna mot väst. Det visade sig snart att få var intresserade av ”att skapa ett sant demokratiskt samhälle” i de gamla kommunistiska formarna.
Hösten var dagböckernas tid, skriver Renatus Deckert i ett lysande förord till en bok som vissa svackor till trots lever upp till alla krav man kan ställa på en bra antologi. Dagböcker var nödvändiga för att försöka förstå och överblicka följderna av det som hände. Inte bara DDR försvann när muren föll, också den gamla förbundsrepubliken försvann. Ett nytt Tyskland skulle födas.
Efteråt ter sig allt självklart. Vi glömmer hur det var innan murens fall. Efteråt känns tiden innan avlägsen. Efteråt är det lätt att glömma att sommaren 1989 hade viljan till demokratiska förändringar i det kapitalistiska kommunist-Kina slutat med blodbad på Himmelska Fridens Torg. Många fruktade att viljan till frihet också i Europa kunde sluta i en katastrof.
Även om tiden var havande med förändring kom TV-meddelandet om att ”beslut hade fattats som gör det möjligt för alla att lämna DDR, genast omedelbart” som en överraskning. Människor visste inte vad de skulle tro, men de lämnade genast sina lägenheter och gick omedelbart mot muren för att se om det var sant.
Flera författare återkommer i Natten då muren föll till tvivlet om det verkligen kunde vara sant när de gick mot muren. När de kom fram började de ropa: ”Vi vill ut”. Efterhand blev de som skrek så många att soldaterna som vaktade gränsen inte längre kunde hålla stånd längre.
Flera författare skriver om hur svårt det var att förstå vad som hade hänt. Många uttryckte känslor av overklighet av att DDR veckorna efter murens fall ändå fanns fast allt var förbi. Minnesbilder av skilda slag belyser det som hände. En författare blev uppringd av en kollega från USA som hade hört att muren hade fallit. Säkert bara ett falskt rykte, svarade författaren som befann sig i Berlin. En timme senare slog han på teven och kunde konstatera vad som hade hänt.
En man arbetade på en teater som hade ett gästspel av en rysk teatergrupp. På bruten tyska förklarade den ryske regissören ”att nu du också kan iväg till väst”. Thomas Rosenlöcher påminner oss om att Berlin bara var sista brickan i ett system som länge hade varit på fall: ”För en Dresdenbo ter sig Berlinhändelserna ändå perifera. Och givetvis var vår östtyska revolution framför allt sachsisk. Utan de där trots allt-händelserna i Dresden, utan de hundratusentals Leipzigborna som demonstrerade redan i början av oktober skulle det den 9 november aldrig ha funnits något 9 november.”
Tomas Polvall
kultur@smp.se
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (28 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
