Böcker 2010-08-31 | Uppdaterad 2010-08-31
Anna Gavaldas bästsäljare har inte bara legat till grund för flera filmatiseringar; hennes böcker har alltmer kommit att adoptera filmens populära form. Kortromanen En dag till skänks är sålunda ett cirka 100 minuter jämntjockt hopkok av billiga kontrasteffekter, beprövad feel good-estetik och tillhörande carpe diem-budskap. Boken flödar av filmreferenser och har ett soundtrack värdigt ett Sommarprogram, med vilket läsaren tillsammans med bokens huvudpersoner förväntas längta bakåt i tiden.
Handlingen är enkel. Tre Paris-syskon i yngre medelåldern flyr från ett bröllop för att sluta upp med den yngste brodern vid ett avlägset slott. Skälet är att de är trötta på samtidens krav och konvenans och hellre vill minnas sin organiska barndom. Gavalda beskriver en borgerlighet med brustna illusioner och tynande ideal, vilket lett till apati och undfallande.
Problemet är att boken har remarkabelt låg verkshöjd. Ibland får man känslan av författaren skriver ner allt som kommer henne för, vilket banar väg för schabloner, lika förutsägbara som de är käcka. Till exempel får den vind för våg lämnade svägerskan – en prudentlig farmaceut – klä skott för allt ont i tillvaron, klimatkrisen inkluderad, i kontrast till de på ytan sorglösa systrarna, sådär lagom crazy.
Gavalda berör som hastigast några aktuella politiska spörsmål: släktingen som vädrar le penska åsikter om utländska bidragstagare samt ett romskt läger, apropå Sarkozys berlusconska beslut om att eliminera 300 av den varan runtom i landet. Dessa inslag berikar dock inte romanen – ett hastverk med vilken författaren skriver ner sig själv, och vars svenska dräkt devalverar innehållet ytterligare.
Jon Asp
Läs hellre: Jag älskade honom, Gavaldas bästa roman hittills.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA