Böcker 2010-08-24 | Uppdaterad 2010-08-24
Anna Hallbergs fjärde diktsamling är helt svart, på såväl omslaget som till innehållet. Titeln spär på det dunkla Colosseum, Kolosseum – liksom frånvaron av rubriker, diktnamn, noter och upplysande för- eller efterord. Här är man helt i det nakna språkets våld, som sig väl också bör.
Tryggare i sin läsning blir man heller inte av att sidorna i förstone domineras av ett slags sinnesrubbade sensationer och bilder präglade av kroppslighet och förruttnelse, av gula infekterade zoner, den förorenade andningen eller av obehagliga nybildningar som suphatet slemsåsen. Lösryckta bilder på de glest tryckta sidorna, till synes utan metod i galenskapen. Det radikala tonläget intensifieras i samlingens andra avdelning, en 17 sidor lång allitteration på bokstaven S; ett monomant språkligt utbrott som bortom all begriplighet spyr ut sprängda spädbarn, slitsade slidor och saltkorn stickor strån.
Men så, som en oanad öppning i det mörka inre landskapet, den tredje avdelningens inledningsmening: Colosseum skälver vid Säters sluttning. I mer prosalika strofer framträder plötsligt ett meningssammanhang, en replipunkt i förvirringen; en bild av Säters hospital som öppnade 1912. Här talas det plötsligt om kvinnlig avdelning sju och om ett sinnessjukhus med vårdpaviljonger och sittplatser som avspeglade samhällshierarkin. Och associationsrika kopplingar till och sammanflätningar med Roms antika Colosseum – Arenan, sanden, de vita hucklena, publiken som sitter runt om suddar ut skillnaderna mellan gladiatorer och interner, förstärkt av uttryck som ruinerna av hospitalen. Eller har förbindelserna mellan Säters hospital och kejsar Vespasianus Colosseum en mer elementär bevekelsegrund? Flyktiga meningar som bilderna på Colosseum uppklistrade på gulnad papp tyder på det.
I samlingens sista två anhalter är vi så tillbaka i ett virrigt medvetande med explosiva förnimmelser och surrealistiska hallucinationer; en dåres tungomålstalande och sönderbrutna strofer utkastade över de marterade sidorna. Allt i ytterligare en diabolisk och rytmiskt sprakande diktsamling av Hallberg, som åter igen låter orden utmana den förment fixerade världen med nödvändiga perspektivskiften.
Martin Lagerholm



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA