fredag 19 mars 2010
fredag 19 mars 2010
Böcker 2010-01-28 | Uppdaterad 2010-01-28
Foto: Sofia Runarsdotter.
TILL SISTA ANDETAGET
Författare: Anne Swärd
Förlag: Weyler
För några år sedan uppkom en ordväxling mellan en tidningsläsare och tidningens kulturredaktör. Dispyten var inte särskilt märkvärdig, men intressant var att tidningsläsaren framförde sina argument i egenskap av ”bokslukare”, och som sådan hade hon svårt att känna igen sig i kulturredaktörens tilltal och litteratursyn. Kulturredaktören i sin tur svarade att han för egen del föredrog att läsa böcker i stället för att sluka dem.
Det är ganska lätt att se vilka skillnader i synsätt som ligger till grund för oenigheten. Å ena sidan den passionerade bokälskaren, som låter sig hänföras av berättelsen och ivrigt vänder blad, å den andra den kräsne kritikern som tålmodigt dröjer vid andra drag och detaljer, såsom stil och gestaltning.
Men om förutsättningarna är de rätta kan ett och samma verk mycket väl sammanföra de två. Då fordras dock en bok som medger den snabba läsningens hängivenhet (då det kan vara befogat att använda en sliten formulering som ”den är omöjlig att lägga ifrån sig”) samtidigt som den tål en mer kritisk närkamp som innefattar omläsning och språklig vaksamhet. En bok att både sluka och läsa.
Anne Swärds nya roman Till sista andetaget är en sådan bok. Den skildrar en annorlunda kärlekspakt mellan Lo, ensambarn i en storfamilj i utkanten av en skånsk by, och Lukas, grannpojken som är en egensinnig enstöring. När de först möts, i samband med en våldsam brand som Lo redan tidigt misstänker att Lukas ligger bakom, har hon ännu inte fyllt sju; han är tretton. De förenas i en otvungen gemenskap, som ses med oblida ögon av de vuxna.
”Akta dig för kärleken”, varnar Los mamma. Och för ormar och sjön och pojkar och en hel del annat. Lo skriver ner förmaningarna i boken ”för det vackra och det farliga, jag visste bara inte vad som var vad än”. Romanen igenom finns ett rastlöst utforskande av denna gränsdragning. Och det kommer igen på flera nivåer: också Swärds finslipade språk är förödande vackert.
Med tiden följer uppbrott. Hos både Lo och Lukas finns avskedet inskrivet i villkoren. Los stora familj, med mostrar och farbröder, mor- och farföräldrar, har lämnat ett norrländskt landskap för den sydskånska myllan. Lukas har flytt med sin pappa från Ungern. Det är som om de sammanförts för att finna ett sätt att hantera denna närapå nedärvda mekanism av rörlighet och flykt. Men utvägarna ter sig olika: Lo bryter sig loss och ger sig av på en otålig färd av erövringar och tillfälliga förbindelser. Lukas tiger och blir kvar.
Historien har en fortsättning och en upplösning. Men ingendera ska avslöjas här. Läs – sluka! – boken i stället.
Peter Viktorsson
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
