tisdag 09 februari 2010
tisdag 09 februari 2010
Böcker 2009-11-06 | Uppdaterad 2009-11-09
af Kleen, Björn Foto: Sofia Runarsdotter
Bok: Jorden de ärvde
Författare: Björn af Kleen
Förlag: Weyler
De kom från privatskolan Lundsberg. De hade rena ansiktsdrag och en helt naturlig självklarhet. När vi hade t-shirts med tryck bar de vita pikéskjortor. När vi hette Lindskog och Johansson hade merparten av dem adliga namn och en barndom på godset.
Deras suveränitet, i allt från idrott till drinkblandning, fick oss att verka... alldagliga.
För mig definierar lundsbergarna (de kallades så) den svenska adeln. Den populärkulturella bild som journalisten Björn af Kleen ger i inledningen av sin bok Jorden de ärvde – av en bräcklig, romantisk samhällsklass som hämtad från ett modereportage i Café – är mig totalt främmande.
Alltså delar jag inte heller af Kleens förvåning över att den jordägande adeln i själva verket är ”en seg, slug, rik och politiskt potent grupp” av företagare och lobbyister.
Lundsbergarnas kompetens var för stor för att inte ge avkastning.
Men att det skulle vara såhär. Att det i den svenska adeln, som består av cirka tjugo tusen personer, finns ägor som sammantaget är större än Gotland. Och att regeringen bär upp ett system som strider mot arvsrätten. Men mer om det snart.
Björn af Kleen (adligt namn, men inte adel själv) har kartlagt en vit fläck i samhällsdebatten. Han visar hur adelns inflytande är diskret men stort, han skildrar den märkliga ”blut und boden”-mystik som ligger nedplöjd i såväl jord som själar och, kanske mest intressant, han redogör för lantadelns märkliga symbios med den politiska makten.
af Kleen besöker flera av landets största adliga jordägare. De är koncentrerade till ett fåtal landskap, däribland Sörmland, Östergötland och Skåne. På gårdarna Björnstorp och Svenstorp nordost om Lund driver Nils Gyllenkrook ett jättejordbruk. Gyllenkrook är ett färgstarkt exempel. Han är inte bara en levande parodi på järnhård patriark (han liknar delar av sin uppfostran med ”hjärntvätt”), de två gårdarna utgör dessutom ett så kallat ”fideikommiss”.
Ett fideikommiss (uttalas ”fidäkåmiss” med betoning på sista stavelsen) är egendom som inte får säljas utan måste gå i arv. Ofta till den äldste sonen. I många länder avvecklades fideikommissen under 1800- och 1900-talen. Inte i Sverige. Det finns visserligen ett riksdagsbeslut, men praxis har börjat svänga. Flera fideikommiss har fått förlängda avtal, främst för att skydda kulturarv. (Varför staten inte kan skydda kulturavet, exempelvis genom K-märkning, gissar af Kleen är en pengafråga.)
Manschauvinistiskt? Jo, tack. Och dessutom helt emot arvsrätten. Äldste sonen får allt.
Björn af Kleen reser även till Småland och Växjös egen Nils Posse på Berg-kvara gård. Egendomen är inte ett fideikomiss, men Posse slår en gång för alla sönder myten om den förtvinande adeln. Posse kombinerar ekonomisk och politisk makt (ledamot i kommunfullmäktige) på ett sätt som förhoppningsvis, men säkerligen inte, är unikt för en svensk kommun.
Jorden de ärvde har fått fin gratisreklam tack vare att en av de intervjuade, Carl Gripenstedt, stämde författaren. Gripenstedt ville dra tillbaka sin medverkan i boken och få citat strukna. af Kleen friades i tingsrätten. Förutom att det är i princip omöjligt att få en bok stoppad är framställningen av Gripenstedt inte särskilt negativ.
På sin hemsida skriver af Kleen att han velat ”tvätta bort så mycket eventuell aggressivitet som möjligt” ur boken. Det har gått till cirka nittio procent. Aggressiviteten finns kvar i smyg, som små försåtliga ord. Smaka till exempel på ordet ”slug” i citatet ovan, och känn efter vilka associationer det ger. af Kleen rör sig farligt nära en massmedial schablonbild av överklass.
Men kanske är den bilden oundviklig för en utomstående? När mina lundsbergare, eller snarare deras andliga småbröder och -systrar, dyker upp i några scener märker jag hur mina föreställningar byggs på som bitarna i ett legotorn. Jag känner igen vartenda anslag, alla belevade repliker om karriär, släkt och vikten av att jobba hårt. Adeln är en plantskola för plikttrogenhet, hyfs och framgång. Solen skiner över frälsejord.
Erik Hammar
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (23 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
