Böcker 2009-08-28 | Uppdaterad 2009-08-28
Med De från norr kommande leoparderna är det tredje gången gillt för Bodil Malmsten och hennes (b)loggböcker. En fortgående följetong där Malmsten kommenterar världen omkring sig – den stora och lilla – som politik, litteratur, krisen, sin maktlöshet och sina tillkortakommanden, påsfria dammsugare, sitt livs första anställning och så hennes naturkatastrof till granne. Allt med samma allvar.
Och allt är som vanligt, fast ändå inte. För sen sist har Malmsten lämnat sitt hus, sin trädgård och sina mullvadar i Finistère och flyttat till en lättskött lägenhet i staden där hon nu bor. Men hon trivs inte, trots att hon bor vid samma Atlant. Hon är deprimerad och ensam, så nu vill hon därifrån.
Malmsten är en nyfiken och klarsynt observatör av samtiden och jag tycker dessutom att hon är en suverän stilist, hon använder sig av språkets alla möjligheter – är lekfull, rolig, klurig, nyanserad och infallsrik, mycket underhållande att läsa.
Jag har tidigare gillat konceptet med hennes (b)loggböcker. Att välja ut godbitarna ur bloggen och samla dem med några tillägg. Men nu vill det sig inte, det är för tunt, för enkelt. Lätt som en plätt. Visst skrattar jag till ibland och visst kan det blixtra till även här, men det räcker inte.
Hon säger själv i boken att hon med sitt skrivande vill ”... pressa in lite ljus, lite lätthet och humor mellan det svårhanterliga dunkla som vi kallar verkligheten...”. En lovvärd ambition, men den här gången lyfter det sällan över ytan. Malmsten är en fena på att återanvända sina texter – blogg-radio-bok, men nu blev det en gång för mycket.
Eva Dandanelle
Läs hellre: Malmstens två tidigare bloggböcker, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig (2006) och Kom och hälsa på mig om tusen år (2007).



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA