Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Böcker 2011-11-15 | Uppdaterad 2011-11-15
Han är en 30-åring mitt uppe i karriären. Du kunde redan historien. De saftigaste bitarna kramades ur direkt och rann ut på kvällstidningspapper. Då borde det inte bli en självutlämnande, självantändande självbiografi.
Han är en 30-åring mitt uppe i karriären. Du kunde redan historien. De saftigaste bitarna kramades ur direkt och rann ut på kvällstidningspapper. Då borde det inte bli en självutlämnande, självantändande självbiografi.
Men det blir det. Förstås. För det borde ju inte heller gå att utses till Sveriges främste fotbollsspelare fem år i följd, eller att bli ligamästare åtta raka säsonger. Det borde definitivt inte vara möjligt att väcka så mycket känslor. Om du inte är Zlatan Ibrahimovic.
David Lagercrantz sparkar igång historien i Spanien 2010. Det funkar inte riktigt i FC Barcelona. Visst, det är världens bästa lag, men tidernas bäste svensk fixar inte klubbens skolpojkspräktiga image. "Zlatan var inte längre Zlatan". Det smäller snart. Helgontränaren Pep Guardiola hamnar i skottlinjen. Och så kan den riktigt intressanta delen av boken börja. Början.
I tidigare intervjuer – speciellt de riktigt tidiga – har Zlatan Ibrahimovic ofta tonat ned sitt utanförskap. Så illa var det inte att växa upp i Rosengård. Nu är det kaos, våldsamt, knapert. Det är väldigt, väldigt långt utanför. Zlatan Ibrahimovic hamnar ändå i Malmös stoltaste fotbollsförening, men de andra föräldrarna (hans egen pappa Sefik sitter kvar hemma och dricker öl) skickar runt protestlistor mot den kaxige drummeln. Det är Zlatan mot världen. I början är det en ojämn kamp.
Han vandrar sin egen väg, och när han inte pallar gå snor han en cykel eller hoppar på bussen (när MFF ska springa milen). Så vänder det. Lossnar. Sefik dyker upp där vid träningsplanen. Sonen når MFF:s A-lag, dribblar sig till en rekordförsäljning till Ajax, får sina drömbilar, fortsätter till Juventus, Inter, Barcelona och Milan. Måste vidare. På vägen möter han fotbollsvärldens största, träffar sin Helena, får sina söner. Han spelar ohälsosamma mängder tv-spel, äter fel och blåser förbi Växjö i 300 kilometer i timmen.
"Jag är Zlatan Ibrahimovic" håller samma Ferrari Enzo-fart. Det smäller som airbomberna Hollandsproffset kastar omkring sig i Malmö. Det skulle så lätt kunnat bli skrämmande töntigt spökskrivet. Det blir det inte. Det låter (oftast) som Zlatan. Det svänger. Det blir bra. Även om självanalysen helt lyser helt med sin frånvaro. Och fotbollsanalysen.
Men inte ens fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic är perfekt. Inte heller människan Zlatan Ibrahimovic. Han är oansvarig, långsint och barnsligt förtjust i att beskriva folk som "mafioso". Men han är ärlig. Han ser efter sig själv i en självisk fotbollsvärld. Han är en orolig själ. Han är rolig. Han har en historia att berätta. Som är väldigt mycket nutid.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA